Fick hem Golden Pearls-maten i veckan. Som väntat så tog alla fiskarna här hemma fodret utan större tvekan. MEN det som gjorde mig riktigt glad var att mina Betta channoides-yngel åt det. De har hittills varit väldigt ointresserad av dött foder. GP var dock så pass lätt så att det "rörde sig" längs botten, vilket triggade dem rejält. Tidigare har de bara följt maten med blicken tills den sjunkit till botten - då den blivit helt ointressant.
Känns bra att kunna ge dem något annat än nyckläckt artemia och grindalsmask. Min grindalsmask-kultur är dock no more, då den blev invaderad av hoppstjärtar. Dumt att bara ha en kultur igång, speciellt när ingen i närheten odlar dem, vad jag vet. Nåja, får ordna en ny när jag åker till Stockholm nästa gång.
I övrigt trodde jag att den skulle flyta mer, men det verkar ändå krävas en hel del cirkulation för att den ska kunna göra det.

Har äntligen gjort i ordning ett 30-liters akvarium avsett för ett par Biotoecus, har flyttat över vad jag tror är en hane, och ska ikväll eller imorgon flytta över den största hanen. Ska bli spännande att se vad som händer. Det värsta som kan hända är nog att det inte är en hona jag flyttat över. De verkar inte speciellt aggressiva i övrigt. Det är i princip bara den största hanen som då och då jagar iväg det offer som står närmast, och då endast mycket korta sträckor.
De visar endast sina vackra färger om ljuset faller på dem i rätt vinkel. Annars ser de bara grå ut, med gula bukfenor. Att lysa på dem med en ficklampa är det lättaste sättet att se deras dolda skönhet, faktiskt.

Mina Hemirhamphodon phaiosoma har decimerats i antalet till endast 2. Jag TROR att det är en hane och en hona. Honan stämmer i alla fall in på den beskrivning jag fick av en tysk på petfrd.com. Det är nog överlägset det bästa forumet jag hittat för dem som gillar asiatiska fiskar, för övrigt. Hur som helst så har de övriga Hemirhamphodon sakta men säkert droppat av, förmodligen på grund av okända sjukdomar, och att de är väldigt revirhävdande. Samtliga individer var ju fruktansvärt smala när jag köpte dem, men de två återstående ser bra ut. Honan är fortfarande ganska smal men inte sjukligt. Ska försöka mata upp honan så gott det går och se om det går att få dem att leka, men det får nog bli ett projekt till hösten.

Av mina Poecilocharax weitzmani återstår också bara två. Från början var de 6, men även de var sjukligt smala när de köptes, och 3 dog omgående. Sen dog en av vita prick, som jag fick efter jag hade glömt att ställa in en timer när jag åkte bort. Nu återstår även där ett par. De gör dock inte så mycket, utan står mest bara stilla. Honan har jag inte sett på ett par dagar, men jag hoppas att hon lever. Även dessa måste jag ta och försöka odla på, men det är så mycket annat som ska hinnas med.

Mina Bettor (B. channoides, uberis och sp. "Mahachai") leker och mår bra. Deras yngel växer på i bra takt, och jag ser hela tiden nya uberis-yngel. Föräldrarna har dock gått och blivit väldigt anonyma på den senaste tiden, även om jag ser dem komma fram och äta av den nykläckta artemian som serveras till ynglen. De har dock även börjat äta granulat. Det verkar som att ynglen från skumbobyggare mycket snabbare lär sig att äta dött foder än de från munruvare. Även de vuxna individerna av B. channoides är mycket kinkigare när det gäller dött foder, i alla fall torrfoder.