God morgon dagboken...
Har precis stigit upp ur den varma sköna sängen och håller fortfarande på att vakna till.
Zoopet är ett bra ställe att vakna till på tycker jag.
Oj, vad varmt och skönt det var igår. Man kunde till och med cykla i linne utan att frysa ihjäl ( och då är jag rätt så frusen av mig ) och då var det ändå nästan ingen sol.
Stannade till vid mina favoritklippor på min cykelrunda och satte mig och spanade ner i vattnet. Först såg jag ingenting...och sedan såg jag heller ingenting. Jäkla vatten! Helt sterilt!
Hittade sedan en liten mindre vattensamling lite längre upp på klipporna.
Där stod vattnet mer still och det var lättare att se något.
Men fortfarande ingenting.
Jag hoppas innerligt att det inte var någon som såg min när jag satt där och vrålstirrade ner i en vattenpöl. Det kan ha sett något märkligt ut.
Men helt plötsligt ser jag i alla fall något som rör på sig.
Jag fångar det och visst ser det ut som en liten, liten räka...eller nåt.
Det ser definitivt ut som något som fiskarna skulle kunna tänkas äta i alla fall.
Jag fortsätter mitt spanande och ser en till...och sedan ännu en.
De är inte många och man får liksom jaga dem en och en med håv.
Nu hoppas jag ännu mer innerligt att ingen ser mig.
Efter en stund anser jag att just den pölen är utfiskad och beger mig bort till en större med mycket växter i. Eller vad det nu är för grönt slemmigt tångaktigt som växer i små vattensamlingar på berg.
Fastnar över allt gör det i alla fall.
Ingen större lycka i den nya pölen så jag beger mig till en mindre med nästan lika mycket växtlighet.
Det är nog där i de gömmer sig, de rackarna...
Jodå, min nya pöl var definitivt ett fynd i räkväg. Flera stycken simmar snabbt som tusan fram ur växtligheten för att sedan dyka in i tångskogen igen.
Efter ett tag kommer jag på att nästan alla håller till i växtligheten längst in mot klippväggen, så om jag drar håven där och har tur så får jag tag i en...eller kanske till och med två!
Efter mycket slit har jag nog en 20-30 stycken små räkor i alla fall.
Så småningom hör jag hur det börjar att mullra lite svagt runtomkring och jag ser hur molnen blir mörkare och mörkare.
Jag sätter på cykeln och trampar hemåt.
Passar på att sticka in på Systembolaget på vägen hem ( lite nyfånagde räkor och vin kanske??? ), tur att ingen vet vad jag har i min ryggsäck.
När jag väl kommit hem dröjer det nog bara en halvtimme sedan vräker regnet ner och åskknallarna kommer tätare.
Efter ytterligare en stund haglar det med full kraft. Skönt att man är inne...
Mina fiskar ( som bara får fryst mat i vanliga fall ) blev lite misstänksamma när de smakade på räkorna och de levde. Förskräckt spottade de ut dem igen.
Men efter några försök så började de att svälja dem så jag hällde i några räkor till.
Jag säger ju bara det, mina fiskar skulle aldrig klara sig ute i naturen.
Urusla jägare det där.
Men till slut så verkade de fatta att de måste börja jobba för maten och då var det rätt så kul att se dem.
Jaha, så var alltså min första räkjakt till ända.
Jag vet inte, men det känns som om jag uppskattade det mer än fiskarna....