Som ni har längtat efter den.
Trafikinformationen från Stockholms södra delar.
Inte sant?

Igår hade vi som ni säkert sett, brand i ett av tunnelrören i Södra Länken. Det hade samma effekt som att hälla vatten i ett myrbo. Det börjar krylla som fan på ytan.

Det här att bygga för att minska trafiken i innerstan har funkat, för så fort det strular det minsta på Essingeleden eller Södra Länken så svämmar stan över sina breddar med bilar.
Då kommer bussarna inte fram, och både folk och bussförare blir sura, arga och svettiga.

Dessutom hade min rutinerade kollega C fått detta på känn och sjukskrivit sig( ja jag säger då det, kvinnlig intuition), så på andra sidan Ringvägen gick en liten söt göteborgare i tjugoårsåldern.
Och det är absolut inget fel på sådana, söta som räklingar är de, men om Stockholms innerstad och trafiknät, kan de INGET.
Så då fick jag studsa fram och tillbaka över Ringvägens sju filer, som en liten fet guttaperkaboll i gul väst.

Ni har hört min klagosång förr...

Idag stannade tunnelbanan, och samma visa där, gråaktiga saker myllrar upp ur underjorden och söker förvirrat efter alternativ. Samt blinkar mot luman.

OCH börjar omedelbart fråga efter ersättningsbussarna. Tio minuter stopp, och de ska stå framkörda, präxist vid min uppgång, för jag har brådis.
VA, kommer det inga, får man vänta eller ta en vanlig buss?
Tvi vale, tocke strunt!!

Vi har faktiskt betalat skatt och månadskort, skaffa fram en ersättningsbuss NU,NU, NU!!.

Vi har blivit ganska bortskämda med att allt ska fungera utan mankemang. Samt stressade som slaktsvin, folk svär som fan, om de missar bussen, fast nästa kommer om fyra minuter.
Tror ni att de har blivit glada nu när trafiken är kraftigt utglesad till 6-7 minuter mellan turerna??

Dessutom lär stoppet ska ha berott på PUT, vilket uttydes Person Under Tåg, och är av det avgjort obehagliga slaget.
Men många kommer och vill ha detaljer om stoppet, av det mer hyenalika slaget. Man blir mållös......
Även OM jag visste något, vilket jag förstås inte gör, så är det ju inte något man sitter och småskvallrar om i en busskur.
Det är synd om den som är så desperat, och det är synd om den tågförare som får ta hand om desperationen en vanlig dag på jobbet.

Men man kan också fundera över hur sårbar vår huvudstad är för minsta lilla som ruckar rutinerna.

Två krockar på Essingeleden-trafikinfarkt.

Lastbil välter portal- trafikinfarkt.

Dignitärer på besök- trafikinfarkt.

Lastbilsbrand- trafikinfarkt.

Man behöver inte undra över hur lätt det skulle vara för den som VILL ställa till det att göra det....


Och till sist, apropå bilar, hur är det med Fredrik, vi är nog många som undrar??
Varma hälsningar från oss i alla fall.