Det har det varit en hel del an de senaste dagarna.
I fredags var jag i skolan i drygt fyra timmar och fipplade med akvarierna där. Jag hade med en kampfisk hemifrån som jag pytsade i i klassrumsburken. Men då ville jag inte ha kvar svärdbärarna, eftersom jag var lite rädd att de kunde nafsa på Dexters nyutvuxna fenor. Kamphonorna hade varit lite taskiga mot honom,se.
Så svärdisarna fick flytta in i rummet bredvid till 112-literskaret. Och där var det fyra röda fantomtetror som i sin tur fick flytta ner till matsalsakvariet som är lite svalare, och det passar ju dem bättre.
Till 112:an hade jag köpt ett nytt innerfilter, det gamla Fluval 2 var lite för litet, eftersom jag vill utöka fiskbeståndet där. Men det nya filtret var betydligt högre så jag fick gräva undan sand för att få plats med det.
Och då var det lika bra att flytta växterna i närheten, och har man tagit upp några växter kan man lika gärna flytta allihop.
Och har man tagit upp dem ut sanden kan man lika gärna putsa till dem.
Kanonfint blev det, och två timmar tog det.
Jag tycker ju att det är ganska mysigt att puttra runt i lagom takt och inte stressa när jag är i skolan, det är en väldigt trevlig atmosfär där. Det är också trevligt att det kommer en del elever och frågar vad jag gör. Inte så att alla sitter klistrade, men de är smått intresserade, har det kommit nya fiskar, varför gör jag si eller så. Jag gör mitt bästa att sprida akvaristiken vidare.

Just detta med nya fiskar har jag mer och mer tagit fasta på. Ju fler fiskar med olika färger och former det finns i akvarierna, desto oftare sitter det ungar framför dem och tittar.
Blir de senare intresserade så blir det också roligare att följa arter och individer.
Man får bygga intresset gradvis.

Hemmavid var det inte riktigt lika fint, varken under eller över vattenytan. Vi satte igång storstädningen ovanför på lördag morgon, och sedan städade vi de kommande tjugofyra timmarna, med undantag för lite välbehövlig nattsömn. Huset blev alldeles förvånat, det var mycket länge sedan sist. Man kunde nästan se hur det vände och vred på sig själv för att få syn på det blänkande kaklet i badrummet, de rena luckorna i köket, avsaknade av dammrottweiler i fönsterkarmarna.
Och trots de gula påskbanden runt dammråttornas halsar så åkte de ut. Eller snarare in. I dammsugaren.
Den ligger nu däst och tjock och släpper ut en och annan fis. (Måste köpa nya dammsugarpåsar!).
Vi blev klara mitt på blanka söndagsförmiddagen, och hann då sitta och förundras själva en lång stund.

Sen kom Capellas uppfödare H på besök, för att visa oss lite avancerad pälsvård. Puffar ska klippas på nos och hals, om man vill ställa ut dem i alla fall. Vi har bestämt att vi nog inte ska det, hon var mycket sötare med rufsig nos.
Vårt busfrö försvann liksom, och istället kom det fram en liten förnäm dam.
Nu är ju vi inte så värst förnäma av oss själva, så vi låter nog busrufset få sitta i fortsättningen.
Dessutom skäller nu Capella ut alla som kommer innnanför dörren, samtidigt som hon flyr in under soffan.
Det kan ju hända att de har en klippapparat bakom ryggen.
Inte så att hon är rädd, hon är mer den förbannade typen.
Fast nu har vi lyckats att äntligen få henne att sluta skälla ut folk som går på hennes gata. Man kan ju dela med sig....

Ja, puts och ans, det som återstår nu är trädgården, bilarna, vinden, källaren (den är ännu värre än vinden S_Sund!!), och när vi är klara med det så har det nog blivit dags för höststädningen.
Eller troligare julstädning.
Håhåjaja!

Nu ska jag gå och ansa växterna i 54:an.....