Jo, jag har fått mina första ciklider. Fem palettciklider, sådär en två centimeter, en present från kompisens dotter. De har fått äppelsnäckor i gengäld. Det är kul att byta och dela med sig.
De fick komma ner till guppyna, ancistrusarna och kampfisken jag fick av Destroy (fenorna växer ut jättefint!) och där verkar de att trivas.
Jag har aldrig haft ciklider förr, så nu ska jag ta och läsa på lite, för att se vad de vill ha för förhållanden för att trivas optimalt.
Jag har ju tömt 54 liters karet i köket så det finns ju utrymme att göra ett eget litet kar åt dem till att börja med. Vore kul att få lek på dem med, så småningom.
Annars är jag rätt nöjd med det jag har, och jag vet också med mig själv att just nu är det inte läge att dra igång något stort projekt, någonstans, utan det räcker bra med att få det att funka, det jag har. Det blir mycket bara med skötseln av de tre (fyra) kar jag har hemma och de tre jag sköter i skolan. Det tar sin lilla tid, och så ska man sköta jobbet, ungarna, hunden och gärna ha lite egen tid också.
Men så småningom så, så kanske det blir ett biotopakvarium, eller ciklider eller diskus eller något annat som ni andra skriver om. När tiden och pengarna och hälsan tillåter. Om Gud vill och hängslena håller.
Får man ha akvarium på ålderdomshemmet, tro?
Kompisen kom förbi med sina hundar för en liten träff i trädgården. Capella är nämligen ytterst avvaktande mot andra hundar, och gömmer sig bakom mattes eller husses ben. Lillle Rasmus är nästan lika timid, så vi tänkte att det skulle gå bra med de två och det gjorde det. Efter lite avvaktande cirkelrörelser så hälsade de och nosade. Och fick godis av äldste sonen.
Stora bängliga Ivar ville också vara med, men Capella tyckte definitivt att han var för stor. Så han ledsnade på småhundarna, och då tyckte Capella att han var mycket trevligare.Så mycket att hon kunde morra lite åt honom bakom en trädstam.
Det gav gott hopp för framtida träffar.
Vi jobbar också hårt med att få Capella att sluta skälla på folk och fä på gatan. Även om inte någon blir direkt rädd så är det oacceptabelt i mitt tycke med ouppfostrade hundar av vilken storlek det vara må.
Dessutom är det inte roligt för en själv, det är träningen som ger den fina kontakten som man vill ha med sin hund.
