"Man borde inte sova, när natten faller på " sjunger Helen Sjöholm i mina lurar, men det borde man nog i alla fall. Men i bland går det ju inte, fast man både vill och borde.
Men jag har ingen att titta på de stjärnor som inte syns med ändå.
Han gick och la sig med huvudvärk.
Och ena barnet grät sig sömns av trötthet och det andra av dåligt samvete.
Själv är jag trött och less.Och ledsen.

Nä, det är inte alltid livet går i dur.
Vi hade ett trött och eländigt gräl, hela familjen, alla mot alla medan diskvattnet kallnade och glasen sprack.
Det slutade på närakuten med ett sönderskuret lillfinger. Och det svider och bultar.
Men somliga straffar Gud med detsamma. Jag skulle nog inte skällt om slöa ungar och diskberg. För när jag själv högg diskborsten fick jag tag i det trasiga glaset, stoppade ner handen och skar raskt ett rackarns djupt snitt.

Slöjdat på egen hand, som man brukar säga.
Och det är bara dumt.

Särskilt som jag hade tänkt att gå igenom alla akvarierna och göra riktigt fint.
Vi var i skolan idag och tittade till de tre jag sköter där.
Det som står i min unges klassrum är så superfint, och i perfekt balans. Bara att dela på några växter som växt sig lite höga och noppa några blad.
I matsalsakvariet är det numera full faret på både växter och fiskar. Neontetrorna som undkom den stora guldfiskmassakern här hemma ser jättepigga ut och pristellorna som äntligen fått kompisar till ett helt stim trivs också. Liksom guppyhannarna från köket som nu slipper celibatet.
Det akvarium som jag började fixa till för tio dagar sen har också tagit sig och är algfriare än förut sedan jag släppt i tre Ancistrusynglingar och två äppelsnäckor.

Det är verkligen praktiskt och bra med sju akvarier att flytta fiskar och växter emellan.
Alltid finns det något kar att hämta i eller släppa ner i.
Och jag skulle ju fortsatt och fått fint här hemma. Doktorn undrade om jag inte kunde använda bara en hand när jag sköter akvarierna. Hon har inte akvarium, det tror jag bestämt......

I morgon ska vi åka ut till landet, och titta till. Det var alldeles för länge sedan vi var där, och det finns ju vissa fördelar med att förvissa sig om att huset står kvar i något så när ursprungligt skick. Så jag ska upp vid sjutiden och borde nog sova nu. Oavsett vad skalden säger.
Han kallade sig "Jeremias i Tröstlösa" förrresten.
Bra namn på ens bostadsort i bland.

Nu ska jag gå och lägga mig i sängen som Capella har värmt upp. Man blir mindre ledsen av en go och snusande valp.
Det kan behövas.