Ja, det var ett tag sen jag skrev, men tiden går inte längre, den försvinner som skjuten ur en kanon.
För en ocg en halv vecka sedan var vi och hälsade på vår lilla femveckors dam, som pep runt med syskon och "kusiner" på en filt. Vi ville aldrig gå hem, åååhhh, så söt, som en karamellchokladkaksbakelsetårta.
Nu är det tio dagar kvar till hon flyttar till oss, och jag ska ha fem veckor semester för att lilla Capella ska få en trygg start hos oss.
Ni ser i avataren vilken tur jag haft.

Sönerna har insett att de måste få undan alla legobitar, strumpor, kolapapper och andra obestämbara lämningar som nu bildar små kökkenmöddingar på golvet.
Jamen, bara det kan vara värt pengarna för valpen!!!!

Efter mycket funderande har vi bestämt oss för namnet Capella, som vi hittade på en stjärnkarta. Ratade blev, Godis, Fnissa, Siska, Moster, Majken, Gissa, Chili m.m.

Det är långa tio dagar kvar.....

Ja, vad annars?
Jag har matat guldfiskarna och slöjstjärtarna med dyrt levande foder, nämligen mitt neontetrastim. Det är inte klokt vad en människa kan vara dum....
Jag hade 34 tetror tillsammans med guppyna i 96 liters, men ville de senare lite mer utrymme, så med rask håvföring ramponerade jag hela inredningen inklusive växterna, och fick upp alla 34 + två pristellor. Det blev faktiskt snyggt med ett blått inslag bland guldet.

Första morgonen hittade jag en halv tetra flytande. Stress, tänkte jag. Någon dag senare såg jag lite vitt ludd och en lite bit ryggrad.
Tror ni människan reagerade nu då?
Inte.
Inte förrän efter fem dagar, när det såg ut att vara så FÅ i stimmet. Jodå, 15 stycken, och morgonen därpå 12. DÅ först åkte de upp och fick börja skolan. Dvs pytsades i skolans matsalsakvarium. Där trivs de nu bland mollys och guldbarber. Nu behöver jag inte oroa mig för för mycket mollyyngel heller!!!!

Och guppyna blev rysligt glada, och förökar sig som Egyptens gräshoppor, det påminner mest om en knottsvärm därinne. Tror nästan att ungkarlarna i köket kan få flytta tillbaka....de har levt i celibat länge nog nu.
Annars finns det snygga guppy i Stuvsta för den som kommer förbi!

Fem Ancistrusyngel ryms i samma kar. De döptes raskt till Sulan, Plösen, Dojjan, Kängan och Snöret. Mest på grund av utseendet, liksom.
De är bortlovade allihop, men Turbo är på gång med grottförbättringar, så det blir nog fler yngel, vad det lider.

I 54 liters har Povel grävt färdigt under grottan och syns därför i stort sett inte. Men Fingalla far runt och har TRÅÅÅKIGT. Båten har hon växt ur, så när hon ska i eller ut, skakar hela konstruktionen och hoppar runt på botten.
Det är alltid spännande att se var den står nästa gång man går förbi. Jag funderar på att tussa ihop henne med Gollum, men vet inte riktigt i vilket kar. Det är som vanligt hos en akvarist, fullt i karen. Man kanske skulle ha ett till...?

I torsdag rök yngste sonen ihop med en klasskamrat, så morsan fick hasta till skolan.
Brottet gossen begått visade sig vara att han ledsnat när den andra ungen retats vid matbordet, och skyfflat runt min unges tallrik. Trots vädjanden att sluta, så fortsatte "leken".
Så min son höjde sitt mjölkglas, hällde ut det över huvudet på retstickan, och krönte det hela med repliken;
- Oj ,hoppsan, jag spillde........

Ja. sen var ju kurret igång förstås, men jag tycker att han gjorde rätt. Slutar man inte retas, så kan det hända ett och annat.
Slutet blev i alla fall att min unge fick be om ursäkt, men han tyckte att det var det värt.
(Det är inte första gången retstickan är i gång, det är han dagligen).

Det är inte lätt att säga vad ungarna ska göra, inte slåss, men försvara sig?! Och var går gränsen? Hårfint, det där.

På fredagen träffade jag Jesus nya mamma och så blev polisen intresserad av min bil, men det kanske räcker så här för idag!