Jag har varit på skoldisco, och det var nog trettio år, drygt, sedan sist. Men man blir aldrig för gammal för att roa sig, och de gamla takterna från "Jampen" och "Bobadilla" sitter i. Än kan kärringen slänga iväg en halvsjysst " The Bump", tro`t eller ej.

Dagen ungdom vet vi ju alla hur de är, så de stod mest och glodde, icke olikt döda torskar i nyllena ( stirrande blick och gapande munnar).
Inte heller verkade de glada över att få träffa en gammal diskofil, från den tid då diskomusiken var som bäst, kragsnibbarna som längst, pekfingrarna stod som GPS-antenner mot taket, och herreminje, vi dansade i disciplinerade rader på golvet alltmedan en diskokula kastade sitt förtrollande glitter över våra etappklippta hockeyfrillor, och diskjockeyn spelade ¨Sweet¨, ¨Gary Glitter¨, ¨Slade¨eller ¨Boney M¨.
¨Are you ready Steve? Aha, Nick?...¨

Man kan undra varför??

Nu spelas det tekno, de står lite håglöst i ring och snackar medan de dansar. Jamen vad är detta??

¨Oh tempera, oh mores¨, sa redan gamle Cicero, och det var för 2000 år sedan. Med det menade han att tiderna och sederna inte var vad han skulle önskat.
Tänk att redan de gamla romarna hade synpunkter på hur diskoteken fungerade, vem hade kunnat tro det??

Men annat var sig likt, så t. ex. förekom det ännu fridans, som ju mest består av 60 meter och
fribrottning, i fantasifull förening, även känd som ¨pojke jagar flicka¨. Eller tvärtom.
En innovation, som verkligen har underlättat spridningen av denna aktivitet, är införandet av s.k. chillout-madrasser, sådana hade vi inte hört talas om på min tid.
Dock kände vi till principen, så att säga, fast vi fick nöja oss med ett mer varierat underlag.

Ja, inte för att det inte gick städat till, oh det gjorde det. I allra högsta grad, jag vill verkligen inte antyda något annat.
Nu för tiden, alltså.

Om man vill fortsätta prata skillnader och likheter, så är det på sin plats att påpeka dagens sorgliga avsaknad av välsittande gabardinbyxor.Pojkarna på vår tid skulle aldrig ha kommit på tanken att sätta på sig byxor som hängde ner på halva rumpan, än mindre nedanför den.
Dock så kände jag igen detta med en maniskt upprepad rörelse för att få utseendet till det för tiden rätta stuket.
Nu för tiden hasar grabbhanden upp byxan ( varvid byxan lika raskt hasar tillbaka) då för tiden gick handen som en slåtterbalk med kammen genom håret, för att få luggen att ligga på plats i cirkus tio sekunder.

Men för att återgå till gabardinet, kommer ni ihåg (om ni nu var med, annars är det omöjligt, tro mig jag har försökt minnas trettiotalet, men det är lögn...) hur det smet åt runt lår och skinkor?
Det gällde att sätta sig varsamt, varsamt. Annars sprack de. Eller så sprätte knappen iväg. Vackert beiga var de också, ja eller ljusblå. Eller mossgröna.
På sextiotalet, när jag ännu var i späd ålder, och inte kunde värja mig, hade jag ett par ormskinnsmönstrade tweedbyxor, men jag har sedan länge förlåtit min mor. Nu ska jag inte dra iväg, utan hålla mig till ämnet, skoldisko var det ju....

De var så små, jag kan inte minnas att vi var så där små, var vi det??
Drygt halvmetern kändes det som, jag tycker mig minnas att på min tid var vi mycket mognare, äldre liksom, ballare. Inte sprang det runt småskitar från sexan, sjuan då inte, eller gjorde det det?
Inte kan det väl vara åldern som gör att jag har svårt att minnas, nej det tror jag väl inte ändå.
Ricky, som jag var så kär i en hel sommar, (herregud så söt han var, ni skulle ha sett, flickor!), honom kommer jag ihåg som tuffare och mer manlig. än de små pyren jag såg i fredags kväll.

¨Oh tempera, oh mores¨, det hade han alldeles rätt i, gamle Cicero. (Eller vem det nu var, jag är inte människa att komma ihåg var jag har lagt Pelle Holm, och det var ju ändå så ruskigt länge sen).( Cicero alltså, inte när jag förlade boken! Tokisar där!!!

Ja, det är inte klokt helt enkelt, vad man kommer ihåg, bara för att man är föräldravakt på ett skoldisco!!!!

Eder Mumin(mamma)

P.s.
Ungarna var så jättefina, och det värsta som hände var att vi fick torka upp en hel läsk från golvet. Se det var ett partaj att minnas det!