Jo, glöm det här med busskörandet!!
Man blir aldrig för gammal att lära något nytt, och nu har jag fått chansen.
Ända sedan jag var liten, sådär fem-sex år, har jag drömt om att bli arkeolog. Men nu blev det inte så, men så var det så att jag var tvungen att flytta på en träkonstruktion i min närmare omgivning, och fann då tecken på en gammal boplats.

Nu ska man ju inte sätta igång som glad amatör på egen hand, för då är det så stor risk att man förstör, så jag kallade förstås på expertis.
Turligt nog, så fick jag tag inte bara på en ,utan på två sakkunniga, på området, som dessutom kunde komma ganska så omgående.

Visserligen ganska motvilligt, men jag kan vara rätt rejält envis, och när jag hade förklarat närmre hur det låg till så kom de i alla fall.
Jag hade erbjudit mig att hjälpa till med grovgörat, och till min oförställda glädje accepterades förslaget. Jag skulle alltså få vara med på en riktig arkeologisk utgrävning.

Jag fick ta bort den omgivande lorten, med sträng tillsägelse att inte röra något, som kunde betecknas som artefakter, de skulle experterna ta hand om. Visst, det förstod jag ju, så jag hade hand om borste och skyffel.
Nu är det ju mer av lort, så att säga, än av föremål man vill ha, men jag han ändå bra med.

Jag tycker nog till och med att dessa två var ganska osystematiska. Rätt snart, till exempel, hittade vi bitar av något, som troligen suttit ihop. Då trodde jag att man först samlade in så många av dessa bitar som möjligt innan man försökte sig på att sätta ihop dem igen, men en av experterna satte faktiskt igång genast med att få till något, trots att det var ganska uppenbart att det fattades många delar. När jag försiktigt frågade om det verkligen var så man skulle göra möttes min undran av ett irriterat utbrott. Så jag fick helt enkelt återgå till sopandet och skyfflandet.

Lite tröst var det ju att den andra experten verkade hålla med mig, men det kan ju ha berott på att han fick göra mer av grovgörat då.

I alla fall så hittade vi, under flera lager, något som verkade vara textilrester, som någon alltså burit på denna boplats för så länge sedan. Den måste förstås varsamt vecklas ut och noggrant rengöras, men jag tyckte att det såg ut att kunna vara någon typ av fotbeklädnad. Den sakkunnige som inte sysslade med de upphittade delarna, höll med, men det får ju visa sig senare när undersökningen fortsätter.

De två sakkunniga tyckte att det kunde räcka så, men jag är som sagt envis, och framhöll att jag inte kunde sätta tillbaks träkonstruktionen innan de gjort färdigt sin del, och de gick muttrande och under visst motstånd med på att fortsätta.

Det var ju inte något stort område som undersöktes, kanske tolv - femton kvadrat, allt som allt, men det var otroligt så mycket som ändå hittades. Att sortera, katalogisera, rengöra, lagra och bestämma allt detta kommer att ta sin rundliga tid. Fast det är ju inte något som jag kommer att delta i, och det är inte utan att jag är rätt lättad över det. Redan under utgrävningarna hade experterna rätt rejäla diskussioner, ja nästan gräl, om vem som hade vilket ansvarsområde. Den som tror att det bara är dammigt och instängt i den akademiska världen, tror grundligt fel, det kan hagla rätt grova invektiv, när experter är oense.

Fler textilrester hittades också, och något som skulle kunna tolkas som en kökkenmödding, men experterna var gränslöst ense i det fallet, att en sån måste vara mycket, mycket större. Det finns visst inget namn inom arkeologin på små sophögar, och arkeologerna är inte så värst intresserade av dem heller. De tyckte att om jag nu inte ville ha dem kvar, kunde jag mycket väl ta bort dem själv. Ett utomordentligt pragmatiskt synsätt, kan ju tyckas.

Så småningom förklarde sig de två sakkunniga som nöjda och förklarade att inga påtryckningar från min sida kunde förmå dem att fortsätta arbetet, utan nu gick det bra att återställa fyndplatsen, till så ursprungligt skick som det bara gick.

Jag har ju aldrig gjort sådant här förut, men jag tycker att det blev riktigt bra.

Kanske kan jag få tillstånd av arkeologerna att visa bilder, men det är inte säkert. Båda två var rätt övertygade att det kan dyka upp fler fynd på den här platsen inom en inte allt för avlägsen framtid.

I så fall återkommer jag med ännu en rapport.
Det var som sagt mycket spännande att göra en sån här sak, jag ska nog allvarligt överväga inriktningen av mitt yrkesliv.

Har någon annan varit med om något liknande vore det ju spännande att få höra om det.

Med leriga stövlar

Eder Mumin