Oskarsligisterna matar man på egen risk. De hoppar en bra bit för att hinna först på maten så man kan nästan få dem i handen. De bet sambon i fingret när han stack ner det för att pröva (dum idé). Däremot undviker de hela händer som hamnar i karet. Till och med om de tillhör en som inte hunnit fylla fem månader. H och hennes pappa brukar mata fisk ihop när mamma är för långt bort eller för upptagen för att kunna fixa käk omedelbart. Oskarsligisterna har växt ordentligt senaste månaderna, inte bara på bredden. Största är ca 12 cm nu och en liten tunna. H har varit en aning gnällig det sista för det är med stor sannorlikhet gaddar på G så det har blivit mkt fiskmatning.
H hjälper gärna till med oskarskaret, vatten är kul att plaska i och det är faktiskt onödigt med en massa jättevaleseriana så nära framrutan, lika bra att dra upp lite när man ändå blött ner händerna.
Var förbi Maria sjöjungfru igår och hämtade upp en ancistrusgosse, en stiligt skäggig yngling som fått flytta ihop med min gula ancistrusänka. Hon verkade måttligt imponerad först men vi får se. Tänkte ta en sväng förbi Ciklidleken men orkade bara inte mer så där på fredagskvällen. Presentkortet får ligga lite till. Var kul att se sjöjungfruns nya jättekar och är lite sugen på ett likadant litet räkkar, har visserligen ett större sexkantigt som räkkar nu men jag skulle vilja ha ett i köket så man tittar lite på räkorna med, som det är nu kikar jag bara ibland och sen nån skymta. Fick se en humleräka live med, varför börjar jag känna ett sug efter små räkkar nu? Av nån anledning suckade sambon när jag nämnde det?