Ja det var det i förra veckan alltså. Förra lördagen ( 2/10 ) fick jag ju en propp i fistelarmen, på söndagen åkte jag tidiht in till Huddinge och det vart operation under dagen. På måndagen fick jag åka hem.På natten till tisdagen fick jag en grundelak värk i och kring vänsteraxeln, så det vart raka vägen till Huddinge igen på tisdagsmorgonen.
Det var dock ingen ny propp som jag fruktade utan blodkärlen som börjat att jobba på att återgå till lite mera normalt tillstånd så att säga. Och detta kan tydligen kännas rejält i början, sen blir det bättre. Visst sa jag till läkarn medans ögonen gick i kors.
Åkte hem igen.
På onsdagskvällen fick jag lite frossa och värk i hela kroppen, men efter ett par alvedon och några timmars vila var det okej igen. Höll jag på att få en ny urinvägsinfektion igen ??
På torsdagsmorgonen åkte jag till KS i Solna för att lämna de vanliga proverna, då jag åkte dit var allt okej. Lämnade proverna och skulle gå och ringa efter resa hem, då var det som om något tömde mig blankt på all energi och klubbade mig totalt. Blev helt genomvarm och ja, mådde skit helt enkelt på någon hundradels sekund bara. Stapplade mig den sista biten bort till bänkarna. Solklart så vart det ju problem då att ringa och beställa resan hem, det tog nästan en timme innan jag kom fram på telefonen och kunde beställa. Under tiden halvlåg jag, satt om vartannat på de där stenhårda och väldans obekväma träbänkarna de har i entren där på KS i Solna, och tog mina tabletter. Folk tittade, jag lovar, men det sket jag blankt i.
Sen då jag väl gjort min resebeställning hem så tog det ca 45 minuter innan bilen kom.
Så då jag väl kom hem var jag så slut att jag bara droppade allt innanför dörren och dröp i säng. Somnade nog innan jag nådde kudden. Sov en stund, vaknade av att jag var väldig väldigt varm, måste ta tempen tänkte jag samtidigt som telefonen ringde. Det var en av läkarna från Transplantationsavdelningen, hade ett CRP ( infektionsvärde ) som var sky high, så det var bara att åka in. Då hade jag 38 graders feber. Hann packa väskan och så innan bilen kom, för det skulle ju ta ca 30 min.
Sen var det blododling, och en massa annat, det var inte en urinvägsinfektion i alla fall, det var den opererade armen. Svullen och röd och bara de tittade på den gjorde det ont. Så gissa hur det kändes då de tog bort de tejpade förbanden från den ??
Bredspektrumsantibiotika intravenöst, det skulle ju ta över helgen innan de fått svar från odlingarna som de tagit.
Så där har jag vart sen i torsdags, på Huddinge och inte gjort speciellt många knop.
En hel del smärtstillande, men sakta men säkert så började det räta till sig åt rätt håll. Fast först svullnade underarmen upp också, och handen. Så jag bad om en extra kudde att ha armen och handen på då jag sov, och det hjälpte.
På söndagseftermiddagen började handen se riktigt normal ut igen.
Då fick jag en grym och elak huvudvärk, som inte ville ge med sig, vad de än gav mig. Att sova på kvällen gick bara inte, det var så att det värkte i tänderna till och med. Sen på natten blev jag även lite illamående, och *ulka*. Migrän !!
Har haft det tidigare, men det var nästan 10 år sen. Fick en tablett mot det och vid 4-snåret på morgonen kunde jag äntligen somna.
Tok-fn skulle på läkarbesök och lämna prover på måndagsmorgonen, han hade kikat in till mig då han hade lämnat proverna, det vet jag inget av för jag sov.
Sen kom han upp igen efter läkarbesöket, då var jag mer vaken och hade ätit frukost och träffat läkarna. Odlingarna visade ingenting, inga bakterier alls, vare sig i blodet eller i såret. Så det var ingen infektion, det var en inflammation med infektionsliknande symptom. Mitt CRP hade stabiliserat sig, armen såg mycket bättre ut, ingen feber. Så jag fick åka hem igår. Sen vart det ju raka vägen till Apoteket och hämta ut piller, både för armen och mot migrän. Och sen på kvällen igår började et komma smygande igen, så det var tur att jag hämtade de där tabletterna.
Jo ja just det, i fredags, då jag satt där på avdelningen i matsalen och åt min lite sena frukost, så vart jag avbruten mitt i den. Ostmackan alltså, de hade fått till på Ultraljudet för undersökning av armen. Jaha ?? Nu, du får avsluta frukosten sen.
Aj fan. Så jag vart nerskjutsad dit, direkt in på ett rum, och två läkare konstaterade att min arm inte går att jämföra med någon annan arm som de sett tidigare. Jävlars vad ont det gjorde då de nuddade armen med den där ultraljudssaken, fast gelen mellan lindrade ju lite. Så de bestämde att de måste kolla på kontrast. Bara ett problem, det rummet jag var i, så hade den apparaten inget program för att kunna kolla ul med kontrast. Byta rum alltså.
Så tog det lite tid, rummen är ju inte direkt lediga där, utan ganska så fullbokade.
Under tiden kom en undersköterska och påstod att de måste ha den britsen som jag låg på. Skulle inte tro det va, det måste finnas fler britsar, så petade hon till mig på vänsterarmen, det var dumt. Hon har nog aldrig hört någon morra till så, hon dröp av som en våt fläck !! Idiot !!
In i nästa rum, kontrast. Då de väl var klara hade undersökningen tagit 1 1/2 timme totalt, rekord för mig i alla fall för en ul-undersökning.
Så klockan var halv 12 då jag väl kom upp till avdelningen igen och kunde tugga i mig resten av min ostmacka !! Lite väl häftig början på en fredag tycker jag, men jag är väl lite känslig dårå.
Skönt att vara hemma igen, energin återkommer mer och mer igen, och Herr Oliver är nöjd. Mattanten är hemma igen. Han släpper mig knappt nu. Hon går ju inte att lite på, rätt som det är så försvinner hon några dagar ju, jädrans sätt. Utlämnad till den där hussemannen.
Har fått remiss till en sjukgymnast som ska hjälpa mig återfå styrkan och så i vänsterarmen. Och i allmänhet. Det är bra, för man missar nog en hel den själv att träna på, vad det gäller de mindre muskelgrupperna och så.
Ha en fortsatt bra dag, och vecka allehopa.