Hej hej

Nu så, hemma igen efter ca 3 veckor på Huddinge. Ja vi var ju på Huddinge måndag för 3 veckor sen, men då fick vi åka hem igen för natten, sen så var vi inlagda på tisdagen, duscha med lattjolajbanstvål på kvällen 2 ggr, och sånt där specialschampoo, likadant på onsdagsmorgonen. Ja sån där speciell tvål man får att tvätta sig med innan en operation och som torkar ut huden värre än Saharaöknen. På onsdagen 1/9 var själva operationen. Allt gick bra, vaknade på poet.op-avd senare på kvällen och kände mig allmänt överkörd av ett godståg. På torsdagen fick de sedan öppna det hela igen, det var inre blödningar kring hela njuren, vilket de ju såklart var tvugna att åtgärda. Inte undra på att jag hade mått värre än pyton och att det hade spänt !! Detta var en biverkning man kan få efter att ha gjort sådana där plasmaferes-behandlingar, vilket ju jag hade gjort 4 st. De två sista på måndagen och tisdagen innan operationen. Det ställer liksom lite av kougalationssystemet ur funktion, vilket de vet om, men det är sällsynt med en sådan total blödning som jag hade fått.
Och efter två operationen 2 dagar på raken så minns jag inte speciellt mycket av de kommande dagarna över helgen. Men jag minns hur helvetiskt jobbigt det var att ligga på post.op-avdelningen ända tills på fredagen. Fy faen, var helt knäckt i skallen då jag fick äntligen komma upp till avdelningen på fredagen. Pappa var visst och hälsade på på lördagen, var tvungen att fråga Rolle sen för jag trodde att jag hade drömt det. Låg som i halvdvala hela lördagen mest ju. På söndagen började återkomma så smått till verkligheten. Sen gick det sakta men säkert framåt tills på torsdagen, Rolle fick åka hem på tisdagen. På torsdagen började tempen att stiga lite, ont i hela kroppen, och mådde allmänt piss. Urinvägsinfektion. Så då vart det ju antibiotika, sen var det den helgen som gick lite upp och ner. På torsdagsmorgonen hade läkarna sagt att mina prover såg så bra ut att jag kunde få åka hem i början av veckan efter helgen, men jag hade en aning om att "Nähä, det tror jag då inte alls på", vilket ju visade sig vara sant.
Sen så vart det sakta men säkert bättre, tills de bytte från intravenös antibiotika till tabletter. Då backade det igen. Så det blev att vara kvar även denna helgen som gick. De hade haft planer på att skicka hem mig i fredags redan, men på fredagsmorgonen hade mina infektionsvärden stigit lite. Så idag blev det till sist.
På torsdag morgon ska jag hela vägen till Huddinge igen för provtagning, likadant på fredag, provtagning och läkarbesök. Och beroende på vad proverna visar så kanske jag får åka tebaks på torsdag eftermiddag igen. Det är ju så, det kommer att åka lite uppochner nu de kommande veckorna. Under de 3 kommande månaderna ska jag lämna alla prover och så på Huddinge, sen kan jag börja lämna proverna på Danderyd, men alla läkarbesök under det kommande året sker på Huddinge. Så jag har fått ett sådant där sjukresekort.
Är ju väldigt öppen och så nu ett bra tag framöver för allt vad baciller som folk nyser och hostar ur sig, så att åka kommunalt och trängas är ingen för mig. liksom barnkalas och så. Men att gå och handla, och sköta det vardagliga funkat ju, bara jag tänker efter lite före och tvättar mig noga och så efteråt. Sunt förnuft helt enkelt.
Men det är jag van att göra sen tidigare. Sitter starkt inpräntat i skallen sen förra transplantationen. Tömt mina båda kassar med alla medikamenter som jag hade med mig hem. Pappa, som kom och mötte och hjälpte mig bära in, och gick och handlade åt mig, bara gapade då han såg allt. Men det är ju så, väldans mycket i början, men bara om 3 månader så har det minskat en del.
Så kroppen har en del att brottas med. Alla mediciner, läkningen och att balansera upp sig självt igen till en någorlunda normal nivå. Så vad man än gör så tar det på krafterna. blir mycket vila emellanåt, 0ch himlars vad skönt det ska bli att få sova i sin egna säng igen nu, egna kudden, och en Herr Oliver som blev själaglad att få se mig igen. Mjau.