
Mina fiskar i det stora akvariet kan knappast tillhöra kattegorin "rogivande av avslappnande att titta på".
Det är full fart i baljan. Tokf-n undrade nyss om jag gett dem en nötknäppare att leka med. Näe, jag gav dem bara mat för en liten stund sen.

Efter det att första anstormningen till maten avstannat, samt det att den tsunamiliknande våg som bildas då hela gänget kommer simmandes á la ubåtstorpeder, avklingat någorlunda. Så jagar de de sista pelletserna vid ytan och då låter det. Som någon som sitter och knäpper julnötter liksom. Pelletsarna brukar hamna ovanför utblåsröret, och för att komma åt dem lägger de sig på sidan och smaskar.
I andra baljan är det en lite tystare knäpporgie av botiorna

På natten kan man vakna "Vad var det för någe som lät ?? Är det någon av pumparna ??" Hjärtat skenar upp till överljudsbankande och man hinner måla upp ett scenario i skallen som Dante skulle bli stolt över om han sett det ( avser att likna Dantes Inferno )

När man väl sätter sig och ska beundra sin skapelse man lyckats att åstakomma för de fenförsedda invånarna tar det inte lång stund innan man börjar fundera "Beter sig inte den där fisken lite konstigt ?? Är det någe fel på den ?? Sjuk ??"

"Jag kanske skulle gjort så istället med inredningen ??"
"Jäklars, där ser jag någe som jag missade !!"
"Jahaps, nu har jag bara det andra karet kvar, och pumparna till det."

Man kan även säga att ju Trädgårdsskötsel ska vara rogivande för själen, och visst det kan det verkligen vara ibland. När man lyckats med något och det ser riktigt hyfsat snyggt ut.
Man sätter sig vid fikabordet, och börjar irritera sig på alla flygfän som tycker sig ha lika stor rätt till de smaskigheter som man själv avser att sätta i sig. Alla små flugor som surrar precis framför ansiktet. Yajks en geting !!

Sen så efter en stund så börjar man konstatera vad som är kvar att göra, och det finns alltid väldigt mycket kvar av någon underlig anledning.

Ett rödmyrebo precis där man ska gräva med inte alltför vänligt inställda invånare i.

Tokf-n har haft en svår prövning under hela förra veckan tills idag, då han äntligen fick sin IPhone tillbaks. Den gick liksom lite trasig, så det vart in på reparation med den under förförra helgen. Sen dess har han haft svår sparationsångest. IPhone ger tydligen sånt, med alla små roliga finesser och saker och grejer som man kan ladda hem till den och roa sig med. Och som såklart inte den "gamla" Ericsson-telefonen har, som han fick rota fram ur en låda här och ha under tiden. Den är knappt över året gammal.

Men idag fick han alltså tillbaks den, eller rättare sagt en ny. För hans gick inte mera alls att fnula med. Så nu är han såååå lycklig igen. Den lilla prylnörden.

Själv så fnular jag med den Xperia som han hade innan IPhonen, och som han var så stolt över då han hade skaffat den. "Jamen kolla här, bara en grej till !!" och man hade en mobilskärm tryckt inpå bara nästippen.
En väääldans rolig grej med IPhonen är ju det öl-program som finns i den. Ja ni läste rätt, någon halvgalen liten teknikingenjör av manligt kön som kommit på det antagligen.

Då man trycker på en av applicationsblipparna på skärmen, så kommer det fram en röd knapp på skärmen. Den ska man trycka på, då börjar det låta som en ölkranspump och skärmen fylls likt ett ölglas av gyllenfärgad humlebaserad maltdryck med ett tjockt lager skum överst. Sen lutar man mobilen likt ett glas och härmar det klunkande som uppstår då denna dryck rinner ner för strupen, och ölen på skärmen töms i samma takt. Helfestligt !!


Imorgon ska jag försöka få fart på mitt ytterfilter igen till 250 literskaret. Utan att det läcker. Yupps rogivande till tusen.....
