I onsdags efter dialysen så skulle jag till KS för att träffa läkaren där på Infektionskliniken angående min Hepatit C.
Nu hade solen kommit tillbaks men det var svinkallt i skuggan. Det vara bara när man stod i solens sken som värmen kändes.
Jag passade på att ta en snabblunch vid Valhallagrillen ( 100 % nyttigheter ), en kokt med stripes och lite sallad med tomat till. Det hela sköljdes ner med en välkänd brun kolsyrad bubblande dryck *raaap*. Sen så tog jag 73:an till kS. Jisses vad rörigt det är där med alla ombyggnationer och nybyggnationer och så.
Jag var tidig men det gick bra ändå.
Efter samtalet kände jag mig inte direkt som världens glättigaste person, summa sumarum blir att jag antagligen får fortsätta med dialys i minst 2 år till.
Först så ska vi göra ett slags speciellt ultraljud på levern för att se hur mycket ärrvävnad och så som Hepatiten hittills orsakat. Detta istället för en kirurigsk biopsid, och det är jag tacksam för. Hatar att göra biopsider ju.
Sen beorende på vad den undersökningen ger för svar, så finns det i princip 2 alternativ att välja på. Antingen att vi väntar tills slutet av nästa år då en ny medicin kommer att släppas. Och att jag äter den i minst ett halvår, eller att jag nu påbörjar en ny omgång med de mediciner som jag hade i fjol, fast nu under ett och ett halvt år istället. Kan ju säga att pga av de medicinerna så gick jag ju ner över 5,5 kg, tappade hår, värk i hela kroppen och en kroniskt grym trötthet som gjorde att jag i princip sov 48 timmar om dygnet. Aptiten försvann och jag åt nästan ingenting.
Vad de nya medicinerna som kommer har för biverkningar vet jag inte. Ska jag äta de medicinerna som jag åt under hela förra året så måste jag fortsätta med dialysen, för de kommer annars att göra så att jag stöter bort den transplanterade njuren som jag har, och som jag fortfarande har en viss funktion kvar i. Vilket i sin tur gör att jag fortfarande går på toaletten, och kan äta det som jag vill och dricka utan några restrektioner. Har jag inga njurar som funkar alls minsta lilla i kroppen ( mina gamla har ju tagit livstids semester ) så blir det stora restrektioner i hur mycket jag får dricka och vad jag äter. För allt som jag dricker stannar ju kvar då i kroppen tills nästa dialys, och allt det som jag äter måste ju balanseras så att jag inte får för mycket kalium och fosfor och gud vet vad i kroppen, tills nästa dialys. Vilket sedan i sin tur leder till att det blir längre dialyser, 4 - 5 timmar, och mera berg och dalbana för kroppen.
Så jag är jävligt glad helt enkelt om jag kan få behålla den lilla funktion som finns i min transplanterade njure så länge som det går.
Om det blir så att jag kan vänta till slutet på nästa år och börja med den medicinen som släpps då, kan det faktiskt bli så att jag kan bli transplanterad under tiden som jag äter den, vilket ju skulle vara otroligt skönt !!
Men sen i sin tur kanske det blir så att jag måste äta den i kombination med en av de andra medicinerna som jag haft, och då blir det ingen transplantation förrens behandlingen är klar. Och vilken behandling det än blir så tar det ett halvår efter avslutandet innan man tar slutprovet.
Roligare nyheter fanns det ju att få, men men man får ju inte alltid välja själv här i livet.
I akvarierna är det smått som simmar omkring. En ny kull ancistrusar har kläckts och sitter i en enda klunga i fästet av innerfiltret i karet, så det blir svårt att göra rent det, men jag måste. Så det blir att tömma karet först på vatten så de simmar ner och gömmer sig bland rötter och väster i stället under tiden.
I det andra karet finns det fortfarande några guldsömsciklidsyngel kvar, som vaktas lika ihärdigt fortfarande av sin mamma, fru Pitbull.
På kolle skördas det potatis i mängd, tog upp över 2 kg på bara 2 plantor häromdagen. Och lök. Lök o massor. I växthuset växer det gurkor, tomater och paprikor av olika sorter. Och basilika av olika sorter. Mums i mums.
Nu ska jag gå till pillerbolaget och beställa lite nya piller. De gamla håller på att ta slut ju i skåpen.
Ha en skön helg allehopa.