Idag fick jag besked om provsvaret efter den sista provtagningen av min Hepatit C-behandling. Det som togs ca 6 månader efter avslutad behandling och tyvärr visade det på virus i blodet igen. Helvette ärligt talat.
Precis då jag börjat komma tillbaks i någorlunda fysisk form och kroppen börjat att fungera normalt igen. Min aptit har bara blivit bättre och bättre så att jag kan äta normala portioner och gå upp i vikt.
Nu måste jag påbörja behandlingen igen, blodvärdet kommer att sjunka, aptiten sjunker drastiskt och jag kommer att gå ner i vikt. Vilket är det sista som jag behöver att göra nu. Får helt enkelt inte gå ner i vikt.
Så det känns inte allt för uppåt just nu, som om någon öppnat marken till en stor svart avgrund under mig.
Bara undrar i mitt stilla sinne vad i hela friden jag har gjort i mitt tidigare liv för att få all skit i detta liv ?? Varför det bara inte kan funka och jag kan få ett normalt friskt liv ?? Ja som transplanterad alltså, det har jag för länge sen förlikat mig med. Men inte allt skit som kommer utöver det kroppsligen sett alltså.
Det är så tur att jag har Tokf-n. Han är är min klippa just nu att klamra sig fast vid för att inte bli helfnoskig på kuppen. Att inte bara låta depressionen komma och svepa in över ens sinne och fördunkla tillvaron ytterligare.
Näe, livet är inte roligt nästan jämt. Det kan vara rent genomruttet emellanåt.
Nu blir det ytterligare ett halvår minst med behandling. Tvi fasen.