Ibland funderar jag på hur samhällets normer funkar, och reaktionerna på då det är någon som går mot dessa osynliga normer.
Ta bara det här med "hur man anses tycka om hur en tjej ska se ut". Näe jag tänker inte tjata er blinda om det där med utsvultna fotomodeller osv osv. Utan tvärtom, ta er en funderare på hur det inte finns en enda artikel, ett enda reportage utan en viss "negativ klang", om människor som faktiskt försöker gå upp i vikt. Att gå upp i vikt som tjej är helt enkelt så fel som det bara kan bli. Tjejer bara "ska" gå ner i vikt, speciellt nu inför den kommande sommaren och den tid som kommer att tillbringas på sköna badstränder under varma sommardagar.
Detta börjar förövrigt även drabba killar nu.
En muskelrutig mage rekomenderas outtalat, och det ena tipset efter det andra trycks med stora bokstäver i tidningarna.
Men att hitta moraliskt stöd, och bra tips i officiell media finns inte då det gäller att gå upp i vikt. Nopes, det är dietistens råd som gäller. Och säger man till någon, som inte är ens nära förtrogna vän ( och som vet bakgrunden till det hela ) höjs det ögonbryn och man får tvivelaktiga blickar. "Ja du har då alltid varit en som jämt ska gå mot strömmen." Men att verkligen få några handfasta realistiska råd i det hela, finns inte på världskartan.
Man ska helt enkelt inte gå upp i vikt.
Gick upp ett helt kilo ganska snabbt efter det att jag avslutat min Hepatit C-behandling, men sen har det stått och stampat. Försökt att verkligen äta så rätt som möjligt, vill ju bara inte stoppa i mig en massa döda kolhydrater som inte gynnar kroppen i längden i det hela. Detta är frustrerande.
Jag vet att det ska ta tid att gå upp i vikt, men åtminstone ett halvkilo till borde det ha skett.
Jag äter mer, motionerar mer fast nu då det blivit kallväder ute igen så sätter värkande leder lite grus i maskineriet.
Äter varierande och mycket grönsaker, undviker skräpmat men en och annan burgare slinker ner. En idag tillexempel.
Måste helt enkelt få upp mitt BMI inför en kommande transplantation, annars kan det bli så att de anser att mitt nuvarande BMI är för lågt och skjuter på det hela, vilket i sin tur leder till längre tid i dialys.
Livet är ibland ett enda pusslande, och det verkar konstant fattas vissa bitar.

Idag var jag på Sofiahemmet på morgonen och kollade mina ögon. För ca 10 år sen så opererade de mina ögon där pga Grå Starr. Denna starr berodde i sin tur på långtidsätande av Cortison. Så nu då synen försämrats betydligt, främst på vänsterögat. Så ville jag kolla så att det inte var starren som hade börjat att spöka igen. Men det var det faktiskt inte, det var en naturlig försämring av synen, som antagligen berodde på den påfrestning som min kropp hade under förgående år. Så det blir att besöka Optikern här hemma och prova glasögon och linser. Och vi vet väl alla hur "billigt" det är med ett par hyfsade glasögon nuförtiden. Men, då jag inte ens vågar att köra bil som min syn är just nu, så måste det bli som det blir.
Har fått en tid att göra den där Kranskärlsröntgen, och har förklarat för dem hur jag känner för det hela med att behöva vara vaken under ingreppet. Hoppas bara att de lyssnar på vad jag har sagt till dem och hur jag har reagerat på tidigare undersökningar som helt enkelt inte funkar i mitt huvud. Att jag har hög motståndströskel mot de lugnande medel som man brukar få, vilket innebär att jag behöver få en dubbel dos mot andra personer i min storlek. Att jag inte kan svara för hur jag reagerar då det bara finns en sak i skallen på mig "Let´s get the hell out of here, this is totaly wrong !!"
Gjorde exempelvis en Gastroskopi för många år sen nu, och att svälja en slang var helt enkelt inte min grej, så det slutade med att de fick söva mig. Hela kroppen låste sig.
Har gjort 2 st ryggmärgsprov utan större problem, förutom att den andra gången så vart jag störtförbannad på den sköterska som gjorde provet och sa "att det här kommer bara att kännas som ett litet stick."
Då jag gjort provet en gång tidigare så visste jag precis hur det skulle komma att känns, och för er andra som gjort det, vet att det känns betydligt mer än ett litet stick !! Detta påpekade jag för henne "Ljug inte !! Jag vet hur det här provet känns då du tar det, och det känns betydligt mer än som bara ett litet stick !!"
Nu har solen försvunnit ute idag, och det har blivit mulet ute. Det var -7 grader imorse, och solen hann bara värma lite på förmiddagen innan den försvann bakom molnen.
Till helgen har det visst utlovats lite mera värme, vilket jag verkligen ser fram mot.