Huvaligen. Nu är det glatt och livat ute...på marken alltså. Det är is, överallt. Blank is, ispölar, lömsk is, gul is, grå is, grusad is, ogrusad is och bara...ren jävla is helt enkelt.
Kall är den, hal är den, och allt ser bara så där genomfruset ut, som om det aldrig kommer att töa upp mer. Och man ska helst inte gå på den, för då kan man halka hoppsan och bryta sig totalt.
Jag konstaterade detta faktum idag då jag gick till stationen för att ta bussen till Margretelunds Centrum. Solen sken, och då jag hade en stund till övers innan bussen gick ( det gick mycket fortare inne på Pillerbolaget än vad jag räknat med ) så ställde jag mig, lutad mot en sandlåda med näsan rakt mot solen, och det var riktigt skönt. Tills den gick i moln.
Då blev man raskt påmind igen om att det var minusgrader ute. Sen så kom bussen i alla fall, och såklart så åker den ju hela långa rundan runt Margretelund innan den kommer till själva Centrumet. Och då sitter man ju mest och kollar ut genom rutan och såg just all denna is överallt. Imorse var det ju ca -10 grader ute, så det hade ju hunnit att frysa till ordentligt under natten .
Fick tag på en fin bit Märgpipa för extrapris, det blev herr Oliver väldans glad över.
Billig och bra kattmat, som han slukar med glad aptit, både i rå och kokad form. Sen så vart det att vänta några minuter på bussen som jag skulle åka hem med, det vart en kall väntan.
Temperaturen sjunker snabbt då solen försvunnit helt under den tid jag vart inne på Favoriten och handlat. Och det ska visst bli snöväer ute nu igen. Det kommer ju att bli glatt och livat att ge sig ut i, med all is på marken under.
En av mina praktbotior hade hipp som happ simmat vidare till sällare fiskvatten under natten. Fattar inte varför, den såg hur frisk som helst ut i förrgår, pigg och kry och glupande aptit.
Fiskar är ett mysterium ibland.
Nu ska jag köra ett race med snabeldraken.