Vi tog dock Roslagsbanan in till stan, då vi passerade åkerfälten vid Arninge, efter Rydbo station, så var dimman så vit, tjock och tät, att man inte ens kunde skymta någe av E18, som fälten gränsar mot. 
Vi åkte in till Östermalmshallarna, åt lunch där, och handlade sedan med oss middagmat från fiskhandlarna där. Avstod dock från att köpa burken med Iransk kaviar som kostade 8500 kr / hk. 
Sen då vi kom hem, så ringde vi pappa och bjöd in han på middag. Hade köpt en laxboll, fylld med mumsigheter ( se tidigare blogginlägg ) en hälleflundraboll samt en Havets Wallenbergare med torsk i.
Så Tokf-n ställde sig och gjorde en vitvinssås, som fick stå till sig några timmar, osså pressad dillkokt potatis till det. 
Till kaffet vart en biskvi med tryffelchocklad i. Så till första deltävlingen av Schlagergnager
befann vi oss mest i matkoma ju. Idag har Tokf-n fått ett bakslag av sin influensaförkylning, så han har vart mest däckad och mulen.
Jag har vart med en vän upp till Norrtälje och setat på ett mysigt fik där, mumsat varm blåbärspaj med krämig vaniljsås till. Hon behövde prata, och jag med för den delen, över varsin kopp rykande varmt thé. Thé är verklogen gott i sånt här gråväder ju.
Innan vi åkte, så förberedde jag för kvällens middag. Fyllde kycklingfiléer med finhackad vårlök, gul och grön paprika, gröna oliver, soltorkade tomater, färsk basilika och salvia. Osså riven stark prästost. Sen så la jag det av fyllningen som inte fick plats i filéerna, ovanpå dem så att det hela har fått stå och dra i kylen under dagen.
Nu ska jag sno ihop lite tzatziki till det, och göra örtkryddad potatis i ugn.
Innan vi åkte kom jag på mig själv med att sitta och kolla på Zpet efter när årets första akvarieauktion ska vara. Det var visst loppis idag i Haninge, men det hade vart svårt att få med mig min kompis på.
Hon var inställd på fika. Men det ska visst vara en i Bollmora i börjab på mars. Tjohoo.För ni förstår, nu har jag börjat känna en förändring i kroppen efter det att jag slutat med Hepatit C-medicinerna. Muskelvärken har avtagit, bara det har gjort så mycket ju. Energin och orken att börja göra saker, och framförallt vilja göra saker kommer sakta men säkert krypandes igen.
Att inte bara tänka "idag ska jag göra det och det och..." sen efter bara tanken har jag vart så trött att det enda som gällt är vågrätt läge i säng eller soffa.
Sen så fylls inte kammen längre med så mycket hår, varje gång jag använder den, utan det sitter faktiskt fast igen i skallen, och börjat växa på sig istället. Slippa oron för "ska jag bli helt flintis eller bara delvis ??"
Det stärker deffinivt humöret till det bättre. Stackars Tokf-n har ju knappt vågat öppna munnen här hemma emellanåt utan att ha fått en rabiat morrande tiger
över sig.Vadå ?? Vem ?? Jag ?? Lättstöt.....äh nu överdriver du allt, men stå kvar där en sekund ska jag hämta basebollsträet och....graaaaaaaaaaoooooooowwwwwwwl !!
Imorgon ska jag in till jobbet efter dialysen på arbetsplatsträff, för två veckor sen hade det vart en otänkbar idé, då hade jag bara haft i skallen att åka direkt hem och sova.
Livet känns alltså åt det ljusare hållet för stunden.
