Ikväll på TV, i Svt:s programserie På Liv och Död, tar de upp en njurtransplantation. En dialyssköterska som själv plötsligt blir sjuk och behöver en ny njure.
Liksom jag behöver en ny njure, och har dialys under tiden. Kan lova er, roligare saker att ägna sig än att gå i dialys 3 ggr i veckan, finns det hur mycket som helst av. Men ibland har man helt enkelt inget eget val i livet. Kan liksom inte bara resa mig från sjukhussängen, dra ut nålarna och säga, "Näpps, nu känner jag inte för det här mer !!"
Minst ett halvår till blir det, utan tvekan. Det är då det sista provet efter min Hepatit C behandling ska tas. Under denna tid så håller de ju på med min transplantationsutredning med alla prover och så som ska tas.
Inte förrens vi fått svaren på det hela så är det dags att påbörja Tokf-ns utredning, för att se om han eventuellt kan donera en av sina njurar till mig. Vi hoppas såklart på det bästa, att han ska kunna göra så, men om inte, så vet vi ju inte hur länge det blir som jag får vänta på en passande njure som dyker upp.
Just den här väntan är jobbig. Vill ju helst av allt kunna titta in lite i framtiden för att se svaren i förväg så att säga. Det är svårt att mentalt förbereda sig. Hur jag kommer att reagera om det blir ett "ja" är ju ganska så givet, men om det blir ett "nej, det kommer inte att funka med en av hans njurar." Så har jag inget givet svar. Ledsen såklart men också att hålla en eventuell depression stången, hur förbereder man sig för det ??
Jag vill inte känna mig sjuk, jag vill kunna fungera normalt. Kunna äta det jag vill och dricka det jag vill. Att leva med begränsningar i det som många tar så för givet, är en svår balansgång och man trillar så att säga ofta av linan. Under finns dock inget skyddsnät såsom på Cirkus, utan det är fritt fall.
För er som inte är så insatta i hur det funkar med dialysandet, kan jag meddela att dialysen tar över den sjuka njuren/njurarnas funktion och renar blodet. Då njuren/njurarna slutar att fungera helt, så kan man inte heller längre gå på toaletten och kissa. Allt det som man dricker stannar alltså kvar i kroppen, och dras via nästa dialystillfälle, ut ur kroppen.
Därav blir det så att man helt enkelt inte kan dricka hur mycket som helst mellan dialyserna. Kroppen blir som en behållare som man fyller med vätska, och då den behållaren blir full, får det helt enkelt inte plats mer vätska. De övriga organen kan upphöra att fungera, då de blir sprängfyllda med vätska. Inget bra alls.
Än så länge kan jag gå på toaletten, men det minskar. Och vätska ingår ju i så mycket mer än bara det som man häller upp i ett glas och dricker. I all mat man äter, såser man har till maten osv.
Maten vi äter innehåller ju väldans många ämnen som ska rensas bort från kroppens system, för att det inte ska bli övervikt av t.ex proteiner, olika salter osv. Det som en frisk njure/njurar rensar bort. Så en njure som upphört att fungera, så blir det även begränsningar i det som man kan äta. Vilket begränsar ens eget livsrum, och även den direkta omgivningens.
Jag hoppas att så många som möjligt tittar på detta program. Tänker till lite, och kanske kan få en inblick i hur lätt ens egna livssituation kan vända. Jag önskar ingen att bli sjuk och behöva vara beroende av konstant sjukhusvård, men kanske mera en ödmjuk inställning till livet och de som faktiskt drabbas. Att bli svårt sjuk, är absolut inget som man väljer frivilligt att bli. Visst det finns hypokondriker som ägnar hela sitt liv åt att leta efter alla symptom som finns kända av den medicinska vetenskapen, men faktum är att detta är ju en sjukdom i sig. De flesta är dock hur friska som helst, medicinskt sett.
Men alla de som verkligen blir sjuka, svårt sjuka, med svåra behandlingar, tunga mediciner, och som inget hellre vill annat än att bli friska igen. kunna leva så normalt som möjligt, och inte vara livsberoende av konstant sjukhusvård, en massa provtagningar hela tiden, och ett helt skåp hemma fyllt av diverse medicinburkar/askar. Kunna ägna de pengar som går just till alla dessa mediciner och behandlingar, till att kunna göra roligare saker för. Ut och resa, spara till någe man länge velat köpa, eller vad än man önskar.
Ibland behöver man helt enkelt försöka se ut över sina egna livssituation för att kunna förstå livet i det hela lite bättre.