
Gräsplättarna lyste mörkt gröna, och det mesta ute blänker regnfuktigt.

Jag skållade en kastrull med mandel och skalade dem, blandade ihop en bunke med mjöl, socker och bakpulver. Resten av det som skulle med, packades ner i en kasse. Köpte lite saffran på ICA.
Hade tänkt att då vi ändå var i baktagen så kunde jag ju sno ihop mina saffransskorpr där, istället för att stöka med det hemma.
Så åkte vi iväg till bakverkstan, ja min brors sambos bror, har ett suveränt stort kök som vi kunde härja i allahopa.

Brorsan och hans sambo hade snott ihop en stor kastrull med pepparkaksdeg, tidigare i veckan, så den kom de kånkandes på, bakkavlar plockades fram, pepparkaksdegsformar plockades fram. Alla av olika form och storlek. Det fanns grisar, hjärtan, gummor, en getabock, en stor häst, en mindre häst, ett hästhuvud, stjärnor och någe som skulle likna ett lok.

Sen fanns det några som satt på skaft, så man tog bara tag i skaftet och rullade själva formen över, så vart det färdigstansade pepparkakor på rad. En sån skulle min mor behövt då hon var igång med sina pepparkaksbak.

Det mjölades bord, det mjölades ner själva de som bakade, det kavlades, det smakades deg, det gjordes lite mera suspekta former på vissa pepparkakor av tonårsdottern i huset.

Jag hade själv inte ork att varken knåda deg, eller kavla ut den, så Tokf-n fick göra den biten, sen var det mitt uppdrag att välja form och trycka ut kakorna ur degen.
Det kokades kaffe och thé under tiden, och fikades. Tonårsdottern skulle ha födelsedag imorgon visade det sig, så det fanns tårta och vetelängd att hugga in på.
På spisen stod det en stor gryta egengjord kycklingsoppa och puttrade. Glögg värmdes på och dracks upp.
Min brors 3åriga dotter kavlade för fullt med sin lilla kavel, både sig egen degbit samt andras.
Pappa och bror var ugnsansvariga, och för själva gräddandet. Det vart snabbt ganska så varmt i köket, men det är ju så det ska vara då pepparkaksbaket går av stapeln. Det här var första gången som vi alla samlades, ca 12 pers, och julstökade tillsammans. Det var hur skojs som helst ju.

Tokf-n tog på sig det stora ansvaret att se till att ingen fick med sig några brända pepparkakor hem. Han åt nämligen upp dem själv !!

Då själva baket var avklarat, städades bordet av och det dukades upp för soppan istället. Tokf-n kom med en liten klädborste i handen, "stå still, du liknar en vandrande inmjölad pälsboll ju !!" sa han till mig och började härja med borsten.

Jag fick nöja mig med en ostmacka, för det visade sig att det var chili i soppan. De visste inte att jag inte kan äta någe med chili i ju,

Men det gjorde inget, en ostmacka räcker långt ju för min del.
Det var en riktigt skön 1:a advent, med glatt sällskap, och de goda dofterna från nygräddade pepparkakor.

Blir alltid djupt imponerad av folk som orkar!!