Idag har jag haft dialys under förmiddagen. Fick lägga på ca 20 minuter, för jag fick ju avslutas tidigare i måndags. Det kan nämligen bli så ibland, under dialysen kan magen bli ganska så gasig och komma igång likt en raketmotor. Behöver man gå på "huset" under dialysen, så finns det 2 allternativ, avbryta dialysen för en kort stund så att man hinner att gå, eller ligga kvar och de får böka med ett bäcken åt en. Det sista allternativet är inget allternativ för mig om det går att förhindra.
Under sista halvtimmen idag så började få lite lätt magknip, tänkte att det var då tusan, det är ju bara en kort stund kvar, så det är ingen idé att hålla på och stöka med avbryteri och så.
Men sen då det var ca 10 minuter kvar så var det som om nån vred om med en tång i magen, aaaaaaaaj. Världens magknip. Så det fick bli att avsluta snabbast möjligt, sen fick de vänta med att ta bort nålarna tills jag hade hunnit att skutta ut på "huset" ju. Så nu blir det att lägga på 10 -15 minuter på fredag igen.
Och förhoppningsvis slippa magknip då.
Pappa hade vart och kollat vad de hade för kransar på Trädgårdshandeln, innan han hämtade mig. De brukar ha fina av olika storlek och med lite mossa och så, men inte iår. Då var det bara de vanliga som alla andra säljer, med plastgranris och lite kottar på. Fast några kronor dyrare såklart också.
Så vi ska kolla tillsammans imorgon på lite andra ställen och se vad vi kan hitta. Själv hittade jag en graverad sten idag på Blomhandeln i Danderyd sjukhusentré, den är vit och det står inristat "Älskade mamma" på den. Så den ska jag lägga vid hennes grav på fredag eller lördag.

Känner mig inte så där slutkörd idag efter dialysen. Läste nyligen att de tydligen jämförde en dialysbehandling att det tar lika mycket på kroppen som då en frisk springer ett maratonlopp på 3 mil. Lägg sen på att jag gör det 3 ggr i veckan och inte har världens bästa fysik innan, pga av sjukdomen.
Så egentligen ska jag alltså föreställa en elitidrottare med superfysik, som glatt skuttar omkring en maratonbana på ca 3 mil, 3 ggr i veckan och inte ens blir svettig av det !!
Hade jag ingen aaaaning om ju !!!
Nånstanns måste det dock ha gått liiite fel i designen av mig.
Blotta tanken på att springa gör att det börjar att sprängvärka i anklar och knäleder.
Vissa dagar värker det i händerna så jag ska inte ens närma mig glasskåpet utan att det börjar att klirra oroväckande bland invånarna därinne ju."Limma fast er, hon närmar sig, nån kommer att gå i golvet av oss. Limma fast er !!"
Pappa och jag köpte med oss varsin hamburgare och stripes från McD på hemvägen och åt lunch tillsammans. Sen skulle han vidare ner till båtvarvet, deras klubb håller på att bygga ett nytt fint klubbhus där ju, som han hjläper till med.
Imorse var det värsta dimman och snorkallt ute, då jag gick till bussen. -2 stod termometern på. så det var glatt och livat på marken på vissa ställen. Vilket gjorde att det inte kändes helt 100 % under skosulorna emellanåt.
Tokf-n fick sig en rejäl sovmorgon, han visste inte hur han skulle må idag ju, och var väldans varm då han gick och la sig igår kväll ju. Dumt att bara gå upp då för min skull, för att skjutsa mig till dialysen, sen åka hem igen och fortsätta att sova , då jag lika gärna kunde ta bussen ju.
Nu då vi kom närmare Stava från stan, så vart det dimma igen. I Danderyd hade det ju lättat rejält och tillochmed solen tittade fram emllan molnsjoken. Men inte här ute, det var som att köra in i en vägg. Dags att ringa vår lilla bilmekaniker och boka tid för att få på vinterdäcken på bilen. Helst redan under nästa vecka. På fredag nästa vecka åker ju Tokf-n en vecka till Dubai, på semester, och då vill jag ha en bil med bra grepp på vägen att ratta omkring under den veckan han är borta.