Igår kväll, sådär trött så att mankände att "bara huvudet landar på kudden så kommer jag att somna"...
Mmm, riktigt kände hur skönt det skulle bli. Trött i kroppen efter donande på kolonilotten under solens bleka strålar under hela eftermiddagen. Då började det, precis då det blivit så där gosigt lagomt varmt under täcket, kudden lagom fluffig under nacken och huvudet, och bara en nanosekund ifrån att somna så där på stört. Men inte då, då började det, den inre lilla pyroteknikern som jag har i kroppen, den lille jäkeln satte igång, hade riggat ett helt batteri av små klipulverladdningar öve hela kroppen.
För det är så det känns då klådan slår till, och det som mest på natten, då det enda jag vill är att få zzzzzooooovaaaaaa !! Det känns som små små atomstora sprängladdningar med klipulver som exploderar, över hela kroppen. Först en, sen två på en gång och på helt olika ställen. och de går bara inte att ignorera.
Nä nä, då kilar den dit den lilla pyroteknikern och aktiverar reservladdningarna. "Hon ska minsann inte få sova....nä nä nä, jag är långt ifrån klar he he he"
Så jag tuggade i mig Tavegyl i försvar, så lätt skulle den lille jäkeln inte få segra. Lyckades att somna för en kort stund, då hade den lille jäkeln hunnit att samla ihop sig och riggat nytt.
Samt bjudit in en hel loppcirkus kändes det som.
Man riktigt känner hur man åker expresslok mot vansinnets rand, för allt jag vill är ju att få sova !!
Då sätter nästa igång, vår spökmus. Ja det låter som en gnagande mus, som gnager på ett stort trärör. Grafs grafs grafs.
Bara det att den väggen som ljudet verkar komma ifrån, och naturligtvis låter det bara om nätterna ju, finns det inga rör i. Inte ens några tunna plaströr. Men låter gör det, tydligt, grafs grafs grafs. Och sen är det tyst ett tag, osså börjar det igen. Försvinner, flyttar lite på sig, och sen tystnad igen.
Herr Oliver reagerar inte nämvärt på det, men tillochmed Tokf-n reagerade häromnatten.

"Vad gör du ??"
Inget sa jag, som hade släcket, grafs grafs grafs. Så jag har kommit underfund med att det måste vara en spökmus helt enkelt.
Idag åkte jag till jobbet efter dialysen, det var möte och den nytillsatte chefen för vår avdelning skulle presentera sig. Då är det ju alltid bra att själv vara där och visa att man finns, även om man är långtidssjukskriven ju. Och dels det att man är ju nyfiken på vad det är för person som man får som ny chef.
Passade även på att kolla det där med utbildningar och så som jag kan kunna vara med på för att hålla mig uppdaterad och inte komma tillbaks som en helt ovetande rudis då jag väl kommer tillbaka ju.
Mycket hinner att ändra på sig, både på själva arbetsplatsen och nytt med datorerna osv på bara ett år. Jag har ju vart borta i 1½ år, och inte förrens efter nyår blir det aktuellt att börja proverna inför en ny transplantation.
Så om allt går som det ska, vilket vi håller tummarna för, så kan det bli aktuellt att börja återgå till arbetet först nästa höst.
Tack polisen för ett bra arbete att få fast den försvunna Carolines baneman. Äntligen, även om det inte var det slut på det hela som man hade hoppats på, så har hennes anhöriga och familj börjat få ett riktigt svar på vad det är som har hänt. Må hon vila i frid.
Och må ha få det straff som han förtjänar.