Dagen började med att vi båda försov oss en halvtimme.
Min klocka ringde som den skulle, så jag tänkte att jag drar mig tills det att jag hör Tokf-n:s klocka, bara det att....det hörde jag aldrig.
Han hade lyckats att stänga av sin istället för att sätta den på snooze.
Som tur är har vi kisse, Oliver som är mycket bestämd med sina frukostar. Har min klocka väl ringt så är det full svansningkarusell kring servicetanten, kvittar om vederbörande ligger kvar under täcket och muttrar eller ej.
Hjälper inte svansviftningskarusellen så tar man till mera brutala metoder. "Ge mig min frukost och det nyss !!"
Som tur var vart vi bara en halvtimme sena innan vi kom iväg.
Tokf-n droppade mig vid Danderyd, och jag knallade upp till Dialysen.
Väl där, nålarna på plats och dialysen började så sa det bara några minuter innan jag hade somnat igen.
Brukar komma till någorlunda sans igen efter ca 2 timmar, men inte idag inte. Vaknade till medvetande igen då det var knappt 20 min kvar. Måste ringa pappa ju och säga när han kan hämta mig. Han hade vart hos Tandläkaren men var klar där och precis parkerat bilen i Täby för att hinna handla lite, så det var perfekt.
Efter det att han hade droppat mih hemma skulle han hem och äta en lunchmacka, innan han skulle vidare och hämta min brorsdotter Alice.
Själv möttes jag av en ylande Oliver, "Jag är hungrig, var ar du varit,sen vill jag gå uuuuut !!"
Han fick sina kokta köttbitar, på med halsband och koppel och jag hade knappt hunnit att släppa ut han förrens han ville in igen."Kallt !! Kallt !! Är du inte klok tanten, det var ju svinkallt ute !!"
Fixade till lite ätbart till lunch
, under noga övervakning av herr katt. "Vad gör du ?? Vad ska du äta ?? Det blir inte godare än det jag fick va ??"Sen var det soffan nästan, löste nästan ett helt Suduko innan ögonlocken drabbades av akut graviditetskraftsanfall och det var tack och gonatt.
Så idag har det kännts som om de små grå aldrig tagit av sig sina små tofflor och pyamasar.
