Uj, idag var jag visst tröttare än vad jag trodde då jag kom hem.
Somnade heltvärt på soffan till Friidrotterna sorl på TV:n, har inte hört ett smack att telefonen ringt. Så lilla maken kom hem och undrade "Men hur är det ??????"
Han hade visst försökt att ringa några gånger och blivit lätt orloig då jag varken svarade på mobilen eller hemmatelefonen. Fast han misstänkte att jag sov.....han börjar bli van.
Kommer till dialysen, slumrar där under nästan 3 timmar, kommer hem, äter lite och lägger mig på soffan. Brukar somna ganska så omgående för en bra stund, men jag brukar höra om telefonen ringer ju.
Kroppen känns som jag brottats med en bulldozer, ont mest överallt efter gårdagens storrengöring av 250 liters. För att komma åt att städa i det, skölja gruset och så, blir det att kliva upp och ner från en stol. Och med muskler som redan tas hårt på av dialysen och Hep-C:behandlingens mediciner, så behövs det inte speciellt mycket för att jag ska känna som om jag haft en sån där "personlig träningscoach" hemma. En sån där som står och skriker i örat på dig, så man nästan får hjärnen utblåst, och som är så välsvarvad i kroppen så gud gråter av synen.
Men snyggt vart det i karet i alla fall, och alla fiskarna klarade sig. De sista malarna fick åka vattenkana tillbaks i akvariet, för det var stört omöjligt att fånga dem ur bunken som de vart i under dagen.
Imorgon är det lördag och en bröllopsfest stundar. Det ska bli rackarns roligt. Maken ska dock inte med, han ska gå på kolleföreningens kräftskiva. Det vart en liten krock där i planeringen ju. Så min far fick ta min plats på kräftfesten, vilket inte han var speciellt olycklig för.
Svenska nykokta kräftor stundar ju, med recept av vår egna gamla fiskare på området. Godare skaldjur finns knappt att få tag på.
Nu ska jag gå och köpa hem lite Sushi till middag.