Låg igårkväll och läste i ett häfte om sjukdomar, från Sera och superbra, och kom fram till några slutsatser. Dels att han hade någonting fel på sina tarmar och att detta lett till svullnad och även till hål-i-huvet sjukan som är en bristsjukdom. Jag har alltså själv helt vållat att den fisken som betydde mest för mig dog.

Vet inte riktigt var och hur jag ska hitta suget att vilja fortsätta med mina akvarier då han trots allt var den första jag hade och anledningen till att jag började med det i huvudtaget.. ändå har jag 4 kar igång nu och haft väldigt få förluster i dem. Ja i 65 liters så har de övriga ätit upp mina otocinclusar under min frånvaro men i övrigt så ser alla ut att må bra...
Väntar nu till min flytt (tillbaka till Sthlm) så får jag se hur jag gör med akvarierna och hur det känns då...