


När de var ikoppade så passade jag på att byta vatten i stora karet. Kolla till potatisen och la ett lock på kållådan i ugnen först bara. Vaddå simultankapacitet?! Man är ju tjej.





Väl hemma igen satte jag mig framför akvarierna och tittade på när de slukade artemia som jag precis gett dem - de älskar verkligen det! Sen började jag räkna in fiskarna - i det stora, det lilla har jag gett upp med alla guppys, tappar bara räkningen bland alla växter.




Kom igår också fram till att ställa min reumtolog lite mot väggen när jag har telefontid här innan midsommar. Jag har ondare än vad jag nånsin haft vilket verkar helt galet - dels för att det börjar bli varmare = mindre ont, sen så borde medicinerna hjälpa men jag har fasiken inte blivit bättre utan bara sämre. Sen vill jag ha en diagnos och om inte annat så vill jag ha möjlig diagnos på några olika saker jag skulle kunna ha. Vill kunna läsa in mig. Först nu känner jag att jag har tid till mig själv och min situation. Börjar äntligen tycka att livet är kul och skrattar igen som jag gjorde förut, för 4-6 månader sen. Det här med mormor har nog tärt mer på vår lilla familj än vad någon av oss någonsin förstod... Hoppas jag aldrig blir gammal på samma sätt som hon.. fast det gick ju fort när det väl började iofs.. med min kropp så ser väl ålderdomen inte ut som någon dans på rosor direkt.. jag som tom sett fram emot att bli pensionär, nu fruktar jag det..

Nåja, detta kan jag ju "prata" om i alla evinnerlighet. Hoppas att ni som ville bara läsa om fiskar slutade läsa när fiskeriet slutade. Nu har jag ojat mig klart. Just nu, trots kroppens protester, mår jag faktiskt alldeles förträffligt. Glad, kär och har lite jävlar anamma!

