
Däremot har jag inte varit så mycket framför karen som jag brukar och på mornarna ligger solen rakt på och då ser man ingenting in i dem. Alltså har jag ingen aning om det finns några yngel kvar. Imorse tyckte jag det såg ut som att en av de små botierna var bak och smaskade i nåt medan BÅDA föräldrarna var framme och åt.



Sen det riktigt riktigt tråkiga med den här eftermiddagen och som gör mig uppriktigt ledsen är att jag verkar vara på väg att förlora någon som jag ansett vara en riktigt nära vän.




Hmm... just såna här inlägg hade ju varit kanon om man hade kunnat få bestämma vilka som läser... sen kommer säkert de flesta som vill läsa även få göra det, men då vet jag iaf...
Tråkigt med din väns attityd. Har tyvärr en del liknande erfarenheter med f.d. vänner som dragit sig undan och istället tagit avstånd när man försökt hjälpa till på olika sätt. Har funderat på varför det blir så, kanske är det så att man ska hålla en låg profil och bara visa att man finns, inte försöka att aktivt hjälpa till. Kanske ställa nån enkel fråga ibland men samtidigt respektera om han/hon inte vill säga nåt. Jag vet inte, det är svårt. Alla funkar olika och det blir en delikat balansgång.
Jo, det är hur trist som helst. Det enda jag vill är ju att träffas, vi bor 5 stationer från varandra och sågs senast 1½ månad senast och har knappt hörts nåt på den tiden.
Tack för stödet! Uppskattas stort!