I fredags när jag kom hem så blev lyckan stor: Robinson och hans Robin-sonja hade redan lekt och lagt rom på ena väggen till schiffergrottan! Jättekul att de så himla fort blev så kära i varandra och fungerade så bra tillsammans. Otroligt fascinerande tycker jag att en fisk som levt utan sina artfränder sen han föddes upp till ½ års ålder känner igen sin egen art på 1 sek och direkt vet hur man leker och förökar sig! Men jag ska nog erkänna att både jag och min kille är lite stolta över vår lilla fisk. Imorse hade rommen övergått från att vara vit till att vara genomskinlig så jag antar att de är befruktade (några var vita redan i lördags och dessa antar jag har möglat ). Det enda jag blir irriterad över är att de håller på och gräver ut en yngelgrop bakom sin rom, och det innebär att de stackars växterna som försöker överleva i mitt akvarium från att bli uppätna av L-077:erna, hänger med några få rot-tåtar kvar i sanden. Jag håller varje dag på att planterar ned dem igen och sen så gräver cikliderna ut igen... jaja.. vi håller oss ju sysselsatta iaf. Men jäklars vad de är aggressiva så jag får se till att ha håven emellan min hand och mamma o pappa ciklid för annars skulle jag få mig många nyp, det vill jag verkligen lova!
Vore ju himla kul om de kläckts lagom till Greg kommer i helgen så han får se sina "barnbarn".