Imorse infann sig lite panik när jag började fundera på om pumpen i stora karet i huvudtaget fungerade.. ett tag sen jag gjorde rent den. Satte ned fingret framför utblåset och nästan INGENTING kände jag! Första tanken var att ta ut filtret och göra rent det på studs! Men insåg att jag inte hade nåt att skölja det i och jag ska ändå göra ett vattenbyte när jag kommer hem idag innan jag åker till Sundsvall så vad göra...hm.. dessutom hade inte fiskarna vaknat än (de sjusovarna sover till 6:30 på mornarna ). Tog sonika syrepumpen och hävde ned den och drog på för fullt! Tänkte att då klarar de sig garanterat till 13 idag och jag kan ta det lugnt på jobbet.

Igår skrattade jag rejält när jag slängde ned ärtor till plecona - Robinson tog en ärthalva i munnen och det var så att man såg på hela hans ansiktsuttryck när han insåg att det inte var nåt för honom utan en grönsak! Ut kom den med fart och han såg inte så lite smått förnärmad ut. Slängde ned ett par ciklidpellets till honom så var han mer nöjd.
Alltså dessa plecon tar livet av mina växter och mitt tålamod. Nu har de varit på växterna både från min arbetskamrat och de från Tangoman. Inte mycket men tillräckligt för att det syns! Så idag när jag åker kommer jag att ha ned 3 (!) zuccini-skivor till de 2 huliganerna! Alltså de ska ha en dosering av 1½ ärta per pleco men nu fick de säkert 10 igår. De slukar ju en zucciniskiva på 1 cm över en natt som ingenting. Kanske har jag några växter kvar på måndag när jag kommer hem efter vår andra zoopetträff! Ska bli jättekul att ses igen. Eventuellt kanske jag skulle få några jättevallisneria med mig hem och dem ska plecona inte gilla sägs det men jag tvivlar...

I övrigt höll jag på att få hjärnblödning på min lilla gulleplutt till hund igår! Exet tog honom till jobbet igår och jag hämtade upp skitgrisen (regnat o haglat ute). Gick in t 2 arbetskamrater o i båda rummen beter han sig riktigt riktigt jobbigt! Han gnäller, är orolig och lägger sig på sidan och skakar med ena bakbenet och gnäller tyst tyst när han andas vilket gör hål i huvet på mig! Ringer så till exet och frågar henne vad fan som har hänt?! Undrar hur hennes tjej är med honom och ifall hon uppmuntrar hans gnällande? Han är ju så liten och pluttig så det kanske är lätt att falla för hans otåliga gnällande och bekräfta honom genom att fråga honom: "men vad är det lilla gubben?" vilket ger honom bekräftelse och får honom att gnälla ännu mer! Det funkar ju - han får ju uppmärksamhet! Men vi kom fram till att det nog har att göra med att han sitter ensam uppe i fikarummet på hennes jobb nu ist för kontoret där han hade massa människor att hålla koll på mot nu när han får besök 3 ggr per dag och har supertråkigt. Han har alltså enormt överskott av energi. Sen tränar hon inte med honom så han får använda hjärnan så mycket som han skulle behöva, ½ timme per dag räcker ju, men det har varit min grej. Han skulle dessutom behöva vara lös och få springa av sig massor men hon törs inte ha honom lös så mycket då han springer till andra hundar och hon får inte stopp på honom. Hon vågar/vill inte skälla ut honom inför andra medan jag struntar högaktningsfullt om så Persbrandt () stod där - han ska inte få slippa undan när han ignorerar mina order! Men hon skulle prata med tjejen iaf och hon blev konstigt nog inte arg på mig för att jag frågade henne om det. Uttryckte mig väl lite finkänsligt för en gångs skull. Hoppas bara att vi får ordning på den där jäkla gnällspiken för JAG står inte ut! Då är han och jag osams varje gång vi ses vilket gör att det inte är kul. Han måste lära sig att koppla av och vara när det inte händer nåt hela tiden istället för att stressa upp sig. Hatar nerviga hundar! Har aldrig haft såna (och han var det inte heller förut) och det är taskigt mot honom för det är inte hans fel. Det är det ju aldrig - det är alltid ägaren som har misslyckats. Men svårt när man är 2 ägare... Nåja, får hoppas att helgen i Sundsvall med 2 katter håller honom sysselsatt och uttröttad. Han lär säkert bli av med sin säng som sist vi var där då han för första gången i sitt liv träffade katter. Sally (blandad långhår) ockuperade Hobbes säng direkt och Hobbe blev hemskt osäker på vart han skulle ta vägen. Sen var han ju pigg och lekfull på förmiddagarna medan Sally på kvällarna då Hobbe var helt slut efter en hel dags spänning. Inge gnäll i helgen iaf kanske då...

Oj, vilket inlägg - nåja, då är jag iaf inte avskräckt!