Vi drog som sagt iväg i går och åkte först till Varberg där vi handla lite mat och dryck. Sen åkte vi till Björkängs Camping som var fullbelagt, men givetvis kunde dom knö in ett litet tält så vi ställde uppe det inne vid minigolfbanan där det redan var några andra småtält. Mitt tält är en sån där liten "igloo" med plats för 3 personer. Vi tog en liten promenad vid stranden och trots att inte vädret var det bästa så var det väldigt mysigt. Vi käka lite och drack lite gott vid tältet och snacka massa skit och skratta och mös.

På kvällen var det beachparty vid stranden så dom körde ner ett flak där 2 unga grabbar var Dj:s. Det var gyllentider, snowstorm, millas mirakel mm så det var en riktig nostalgiafton. Dom hade även satt upp en stor grill där man kunde grilla medhavda grejer. Vad korv med bröd kan smaka underbart! Det kom fler och fler folk ner som satt och mös och grillade. Allt från späddbarn till gamla gubbar med sina rollatorer. 7 kamp var det med , med bla stövelkastning och dragkamp för den som ville deltaga. En så stämning! Helt otrolig! Snacka om att vara helt avkopplad.

Ända till svärsonen ringde och berätta att min diskushane börjat blekna lite i färgen. Kl 2 på natten ringde han och sa att hanen var död men att honan och ynglena var friska och krya. Fy vad ledsen jag blev. Klockan 10 nästa morgon ringde han igen och berätta att honan var död med med samma synderom. Bleka så den nästan såg ut som en albino. Men inte ett enda yngel har dött. Så det var en sorglig dag i dag och jag ringde och diskutera med min diskusguru och det ända troliga som tagit kol på dom är att vattnet som vi får ur kranen och att det legat någon skit i det.

Nu på eftermiddagen när jag nu kommit hem så lever alla yngel och jag har matat med skrapad artemia och lite Mike Reeds yngelfoder. Chansen att få dessa att överleva är nästan lika med 0, men jag vill ändå ge dom en chans. Har satt igång artemia men det tar ju ganska lång tid innan den kläcks och ynglena behöver ha mat nästan jämt för att överleva.

Det känns som om att hag inte var tillåten att få åka iväg och roa mig. Att mitt vackra par dog var ett slag i ansiktet då de var friska och krya innan med sina nästan 1 vecka gamla yngel. Att dom skulle dö nu när jag precis hade fått igång dom. Barnen är förtvivlade då dom dog under deras vård och det kvittar att jag lämnar en bra förklaring för dom känner sig ändå skyldiga, fast dom gjort precis som dom ska. Aldrig får man vara riktigt glad...

Campingturen var fantastisk, men döden var pest. Så jag hoppas att ni kära dagboksläsare mår som jag gjorde under campingkvällen då allt gick i dur!

KraMarie