Tack och lov för goda grannar. Ringde min granne Morriz för att fråga om han kunde tänka sig att avliva min stora guldsöm. En kvart senare var han här och firren var avlivad och nedspolad. En tung sten föll från mitt hjärta då jag nu slapp tänka på om den hade mycket ont. Nu var pinan över.

Hade lite städhumör i går så jag gick och feja och damsög i lägneheten. Min sjukdomsbild är ju sådana att man har så svårt för att ta ett initiativ. Vill bara skjuta på allt. I morgon... Det är svårt för omgivningen att förstå då jag brukar vara mer aktiv.

Sen brukar jag vara den som drar igång saker och tar initiativen i min omgivning. Jag hälsar på vänner så dom slipper åka, men nu orkar jag inte sätta mig och åka eller ens ringa. Har ingen bil hemma på kvällarna då dottern har den till jobbet. Jag är trött på att ta beslut och jag är trött på att behöva åka till någon för att umgås.

Dom flesta är bortskämda med mitt sällskap. Jag går gärna ner till grannen/ vännerna i ur och skur för en kopp kaffe medans de flesta inte orkar lyfta arslet.
"- Och jag har så mycket och göra och jag har så mycket i mitt liv nu och det är så besvärligt och allt är så jobbigt, barnen är det fel på, mannen är det fel på, exet är det fel på, åhhh så jobbigt, den är si och den är så blablabla"
Det är ta mig fan fel på allt utom dom själva. Hur kan man och orkar man gnälla om alla andra så. Nej det är nog bäst att stanna här, för gnäll drar bara ner mig så jag blir ledsen.

"Om du tycker att någon gör fel eller är dum, berätta det till denne.
Om du tycker att någon gör rätt eller är bra, berätta det för hela världen."

"Lev livet och var lycklig och god mot din omgivning idag.
För du vet aldrig när din sista eller andras sista dag är kommen."

Jösta na då vad det rann ur mig nu då! Skulle bara skriva om min snälla granne som hjälpte mig... Alla mina vänner är inte såna som tur är....


Får väl sätta lite färg på raderna nu när jag skrev såna tråkiga gnäll dagboksrader.


Ha en underbar dag!

KraMarie