Efter jobbet idag bytte jag vatten och skrubbade rutor - och lyckades undvika översvämning... sååååååååååååå skönt att inte ha parkettgolv under karen numer! Satt sen på balkongen och hörde att det var uppträdande på gång, så jag klädde på mig och gick ner (jag klär alltid av mig när jag kommer hem ) Jag räknade stegen - ungefär 220 steg från min port upp till friluftsteatern Jag är så j*t lyckligt lottad... evigt tacksam mot de goda makter som hjälper mig.

Det var ett förtrollande skådespel - tre dansörer och tre musiker som spelade - ja - något mellan modern ballad och flamenco. Och den enda danstjejen var höggravid, steppade och rullade höft som ingenting - så j*a sensuellt! Jag blir så GLAD när jag ser annorlunda ting!

Sen kom regnet och avbröt allting - men då hade jag redan gått p g a alla skrikande och gråtande barn som folk tagit med sig och som fullkomligt bröt förtrollningen. Jag är själv mamma, och har tagit med mig mitt barn överallt - men ALDRIG att jag skulle låta mitt barn störa en föreställning av vilken sort som helst - det är respektlöst mot de som uppträder. Folk som har ägnat tid och kraft åt att skapa en stämning, ska inte behöva spoliera sin föreställning av obetänksamma föräldrar!

Väl hemma igen satt jag på min balkong med Snoknosen i knät, tills regnet bankade på mitt samvete och jag gick ner för att hämta Sisa. Och där står en kärlekskrank granne som på något vis alltid lyckas haffa mig utanför porten. Tur att jag inte sprang ut i bara sovtröjan som jag tänkt från början jag drog på mig morgonrock i sista stund. I min gamla port var jag trygg, jag kunde se ut hur som helst utan fara

Sisa kom lubbande blöt och glad och hade med sig en okänd svart katt, som hon tyckte skulle följa med oss hem. Jag sa NEJ och lyfte henne när hon inte ville gå in. Svartkatt hade halsband och hade eget hem att gå till.

Nu känner jag mig som en bra flockledare, alla medlemmar i min familj har fått det de behöver - mat, rent vatten, uppmärksamhet.

Go natt.