Efter sedvanliga kvällsmaten på kvarterskrogen kom jag hem med ett leende. Där satt den (oxå sedvanliga) schizofrena, hyperintelligente författaren med sin 85-åriga kompis. Båda var bra på örat (kl 16.00...) och talade högljutt om mig

"Asså, vad VILL hon?! Där sitter hon med sitt långa hår och gör ingenting!" säger 85-åringen. Författaren svarar: "Hon läser, hon gör alltid det". "Jamen, det kan hon ju inte göra, med sitt långa hår - sitta så där stilla på krogen...är hon en kändis eller!" osv osv. Till slut kom författaren fram till mitt bord och sluddrade fram. "Va faaan GÖR du här egentligen? Jag skulle bara förmedla det från min vän..." Jag åt upp, betalade och gick. Kände liksom på mig att jag inte skulle få sitta ifred något mer... knasbollar. Jag tycker det är fullkomligt normalt att gå på krogen för att äta i lugn o ro

Väl hemma igen gick jag ett varv med den frysta artemian, och när jag kastar en bit till tetrakaret, studsar den mot kanten och försvinner ner under allting (två soffor och ett bord...) så det var bara att dra ut båda sofforna - fösa bort båda katterna som tyckte det var vansinnigt kul att stå ivägen, och sen platt på mage med ficklampa leta artemia... hittade den. Vill inte ha stinkande artemia under möblerna!

Under sofforna och bordet hittade jag MASSOR av öronproppar och ätpinnar i trä, så nu har lillkatten jättekul och leker "hämta öronproppen" som jag snällt kastar iväg.