
En annan märklig grej är min grindalsmaskodling. När jag var sjuk så struntade jag i den, och tänkte att: dör de så får jag köpa en ny kultur. Den ena hade dessutom fått flugor i burken.
Förra veckan (ja - jag drog på det


Och nu är det helg igen - sååå skönt. I vanliga fall gillar jag att jobba, men den här veckan har jag bara längtat hem...
De pyttesmå Boraras uropthalmoides har knubbat på sig och jag inbillar mig att de blivit en aning större också. De får i sig grindalsmask med lite ansträngning

De åtta Limia Nigrafasciata är otroligt matglada och tigger vid rutan så fort de ser mig. Den ensamma praktbarben i sin burk mår också bra, och de fyra andra sätter sprätt på tillvaron i barbburken. Där var det ofta "tomt" tidigare - inte en firre syntes till då alla satt bakom växterna eller under roten. Men nu blir de framjagade av de spattiga praktbarberna

Smycketetragänget blir låååååångsamt färre. En del av dem har några år på nacken, så jag tror det är naturlig avtackling, helt enkelt. Jag funderar lite på att köpa ett gäng av någon helt annan sort - kanske kolglöd - för det är ett stort kar med plats för fler fiskar.
I Asiensoppan stimmar ungfiskarna av erythromicron och galaxy tillsammans med sundadanio axelrodii´n. De vuxna är däremot skygga och gömmer sig i växtligheten.


Men jag borde sätta en ny kultur, till slut kraschar den ju.
Inser också att vi har haft tur: alla våra tre katter är lika morgontrötta som vi är!