

Nu har jag läst mig igenom hela högen av Kjell Eriksson som Sonja kom med, och jag är liiiiite frustrerad. Hans böcker slutar alltid - hängande i luften, liksom. Vad hände med den psykostiska tjejen sen? Varför åkte sonen till "mannen från bergen" till Mexico? osv osv. Nu läser jag om Denise Mina, som har ett så fantastiskt bildrikt språk med finurliga vändningar och kul intriger.
Jag har blandat läsandet med en hel hög av "det-där-ska-jag-göra-sen". Bundit upp den nedrivna Monstreran och klätt krukan i staniol (tips från en annan ägare av jordgrävande katt - staniol gnisslar otrevligt mot klor och tänder). Bytt plats på alla frestande nedhängande hoyor, lindat upp dem från diverse persiennsnören och gardinstänger. Handlat allt det där som jag alltid glömmer (toapapper, drickchoklad, kaffe) och lagat en gigantisk rotfruktsgratäng med massor av vitlök, och fryst ner i portioner. Stekt lammstek. Sorterat sopor. När det blev mörkt hängde jag Silkestrasan över axeln och tog ut henne - MAOORRR!!!! Skräckslagen liten katt ville genast in igen, jag satt en pyttastund med henne och rökte en halv cig, sen gick vi in. Mamma Sisa visade hur man uppför sig i porten och hissen, och gick före in i lägenheten. Där jag gick sist i ledet, svällde hjärtat av kärlek. Mina FINA underbara kattvänner!
Alla firrar mår bra. Den ensamma praktbarben verkar glad, släta fjäll och resta fenor, rör sig piggt och äter som en häst. H*n tycker nog det är skönt att slippa bli jagad. Mina små goldenyngel växer på och börjar bli runda om magen. Det är en grabb och två tjejer. Alla firrar har fått smaka på det röda yngelfodret jag köpte på Bollmoraauktionen, får se om de röda posthornen blir röda igen

H. retusa och H. linearis blommar. Och jag önskar man kunde få vissa att SLUTA blomma


Kerrin som jag fick av Svea har gjort ett lååååångt nytt utskott med blad, efter att den blommade i somras. Kul att den trivs!
Nä, nu ska jag se om det finns något tittbart på dumburken... go´natt alla!