Kollade längre ner i dagboken och insåg att jag inte berättat om Silkes "återfall". Sista anteckningen om henne var att allt var lugnt och jag kunde ha dörrarna öppna - jo, hejsan

Sonen skrek en dag från sitt rum (balkongdörren finns i hans rum) KATTUNGEN ÄR UTE PÅ BALKONGEN! Ja, än sen då? svarade jag? MEN HON HÄNGER UTANFÖR! skrek han. Och mycket riktigt, hon hade gjort det IGEN - och den här gången hade hon slitit ner ett hörn av nätet så det var en bekväm, bred utgång. Högst upp på nätet satt hon och vinglade på utsidan - och jag som är kort och inte nådde upp sa till sonen: hugg tag i henne - var då?! sa han desperat - vilken kroppsdel som helst som du når, om det så bara är ett öra! sa jag. Så han högg tag i en tass och ryckte ner kattskrället. Pust...

Nästa dag ser jag henne åla sig ut genom springan i köksfönstret (köksfönstret vetter ut mot balkongen) och den springan var inte mer än max 4 cm bred... houdini-katt, alltså! Nu fårt jag ha 2 cm springa, och en sten som hindrar henne från att peta upp fönstret mer.

Inte nog med det: hon kan hoppa 1,5 meter rakt upp från stillastående. Man kan se hur hon sitter på golvet och studerar väggar, hyllor, tavelramar osv för att få bästa fotfästet. Hon hoppar ALLTID upp i bokhyllan när hon kommer in i mitt rum, och gräver ur jorden ur en blomruka som står där (ovanför min säng) så min säng blir full av jord. För att ytterligare förgylla eländet biter hon av bladen på växten (en stor Monstrera).

Hon stal en liten present som sonen hade fått av mormor, med 300 kr i. Den var försvunnen i flera månader, och när jag letade efter en liten burk yngelfoder, som hon också stulit, hittade jag presenten under hörnakvariet, längst in. När jag var sjuk nu senast, stal hon pencillinet, och när jag letade efter DET hittade jag yngelfodret... och pencillinet, som tur var. Hon plockar ur växterna ur akvarierna och gömmer dem i soffan under kuddarna, eller i min säng. Avbitna blad och jordklumpar göms under kudden. Öronpropparna som hon ALLTID stjäl, stoppar hon i sonens skor. Det spelar ingen roll hur bra jag gömmer öronpropparna, hon nosar upp dem och tar dem... tänk om man kunde träna henne att hitta kantareller istället

Påsen med returtidningar är en annan kul grej att sabotera. Den rivs sönder, innehållet plockas ut. Plastpåsarna som jag tömmer kattlådan i, stjäls och rivs sönder och sprids över golvet. Nu när sega vinterflugor kommer inomhus, är hon mer eller mindre klistrad längs väggarna och fönstren på sin jakt efter dem.

Sisa får inte gosa med mig eller äta i fred och törs inte vara ute mer än max två timmar, sen vill hon in för att kolla läget med ungen.



Den här tog jag strax efter att hon klättrat ända upp i taket på ett väggtyg. Man riktigt såg hur hon låg där under pallen och funderade ut nästa bus...