
Idag tog jag ledigt från jobbet - det funkar inte riktigt att sitta o storgråta där.
Vännen som dog är granne mittemot, dessutom, så varje gång jag ser ut genom fönstret och ser hennes, drar hjärtat ihop sig i sorg. Jävla skitcancer.
Jag vänjer mig aldrig. Så många döda, de blir fler ju äldre jag blir, men jag blir lika ledsen varje gång. Sorgen handlar mycket om förlusten av just denna unika person i just detta liv - jag tror ju att vi alla vandrar vidare till ett annat sorts liv, men MIN förlust av dagens person gör ont.
Och att sen läsa om klimatförändringar och global katastrof gör mig än mer ledsen - jag kan inte göra mer än jag gör nu (sopsorterar, släcker onödig belysning, har ingen bil, handlar ekologiskt osv osv)
Nä jag är riktigt nere idag
Hoppas ni alla andra mår bättre!
Man får samla bra/härliga ögonblick när allt känns bra på en hylla i hjärtat och plocka fram dom när allt känns hemskt. Då kan man kanske se att det finns en ände på det tråkiga.
Kram Miiaoo