Planen - min! - var ju att sy en brödkorg XXL till lussekatterna. Det där med lussekatter får ni ta med en nypa katthår... bakar INTE om jag får aldrig det längre. Inte för att jag inte gillar hembakade kakor, utan för att det är förenat med livsfara, eller åtminstone brännskada... för Lilla Damen att handskas med varma plåtar numer.
Nå, när underarbetet var avklara återstod bara att klä det hela med tyg!
Vaddå... Bara?
Fick plötsligt kalla fötter inför tanken på att sätta saxen i tyget... så jag fråga "sy fröken" på jobbet efter lite tips på hur man syr de där fyrkantiga brödkorgarna (du vet... de där man knyter ihop i hörnorna!). Det visade sig att hon aldrig sytt en sådan... men möstret finns säkert på nätet!
"Kalla fötter... KALLA FÖTTER?
Här riskerar vi nosen för att värma dem varje natt!"
Google nästa... men tro´t eller ej, jag hittade inget! Därimot började jag fatta att fyrkantiga brödkorgar är totalt omodernt. Ute! Numer ska de vara runda!
RUNDA? Men mina vadderade marsonitbitar var ju inte ett dugg runda! De hade fyra hörnor... alla fem (vilket väl ioförsig var tur)!
Tja... och jag som ville ha ett körschema på vilka sömmar man bör börja med. Men icke...
Tanken var faktiskt väääääldigt frestande att stoppa in hela brödkorgsprojektet i det redan överfulla förådet, och snabbt som ögat glömma att jag ens tänkt tanken på att sy något överhuvudtaget? Lämna tillbaka grannens symaskin UTAN att ens använt den? Erkänna för bloggläsarna att det inte ens blev en tummetott?!? Näää... känns inte riktigt bra (som de säger i reklamen). Sååå, påt igen...
Fram med saxen... NU!
12 x 2 + 50 = 74 är den totala bredden på marsoniten. Undrar hur mycket vadden behöver tro? Hmm... räcker två centimeter på kanterna och fyra på bottenplattan, tro? 14 x 2 + 54 = 82 ... om jag räknat rätt.
Är inget mattesnille, så jag räknar om ekvationen tre gånger till.
Sedan finns det något som heter sömsmån, vill jag minnas... lägger till 10 centimeter till! Det blir 92 (x 2), men eftersom tyget blir dubbeltvikt och dessutom har en stadkant, så borde två centimeter kunna slopas... äh, det är likabra att ha ett par centimeter att spela på.
"Lugn... Smockan ställde upp som förste tyghållare!"
"Kom inte närmre med saxen... om livet är dig kärt!
Oh oh, Smockan flyttar man inte ostraffat på..."
"... och när han tröttnade på att hålla snodde han tyget med sig!
Va... visste inte att tyg har fötter!"
Börja med att sy en söm från baksidan på det dubbelvikta tyget, vänd på det hela och sy en sömn från framsidan oxå... inte för att det behövs för hållbarheten, utan snarare för att den del sömmar måste sys från framsidan senare.
Gör likadant med stadkants sidan...
"Människan har rätt... man blir trött av att sy!"
Sy en kanal på 14 centimeter (på framsidan) att stoppa in en kantbit i... upptäck att det är dötråkigt att sy hörnorna på 14 x 14 cm och stoppa dem med diskunderlägg.
"Fy sjutton... för hörnor"
"Två hörnor, och tre av fyra kanter på plats... blä, då är det dags för hörna tre och fyra"
"Hupp... vad har hänt här?"
"Gå direkt tillbaka till bild 7!"
"Tre kanter, fyra hörn och bottenplattan på plats..."
Ju längre man kommer, ju knepigare blir det... DET är svårt att sy på maskin med en halv brädgård i famnen samtidig, och katterna gör det inte lättare. Så jag säger som det är... ibland är det tillåtet att svära!
"Jag hjälper dig, matte..."
Sista kanten på plats... och man måste knappnåla och sy för hand. Blä! Tyget jag fick tag på visade sig vara väldigt hårt att sy i... frågan var om nålen skulle gå genom tyget eller fingret först! Men då blir man glad när man upptäcker brevet från min moster...
Enda taskiga är att Ni inte kommer att få se brödkorgen idag
...
Faktum är att pälsmupparna inte begriper sig på tjusiga korgar, de blir precis lika nöja med en tidning... eller ett kopieringspapper