Gotte har kommit en bit på väg, när han tror sig se Cathrine... som försvinner in i dimman.


Klicka på bilden för större version

Namn: Dimma.jpg
Visningar: 1
Storlek: 17,5 KB
ID: 2341706
Dimman...
Så här långt har min historia om Cathrine av Djupekås försvinnande förmodligen varit ganska nära sanningen... men det som nu följer är förmodligen desto längre därifrån. Snarare fria fantasier, rykten och spekulationer! Men vem vet vad som egentligen hände? Förmodligen ingen...

När Gotte kommer till Utlängan finns inte Cathrine där. Han lägger bi och väntar på att hon ska komma, så att de tillsammans kan fortsätta genom sundet i gryningen.
När hon inte kommer som han beräknat tar han kontakt med sjökontrollen i Kalmar, för att höra om hon mot förmodan trots allt är före honom och har fortsatt upp i Kalmar sund (en viktig, men obesvarad fråga; Var befann sig Gotte när han kontaktade Kalmar? Vad var klockan då?).
Han får veta att hon siktats utanför Kalmar klockan 16.30 den 21 oktober.

Va... hur var det möjligt? Gotte förstår ingeting - säger förmodligen några väl valda ord om brodern som tydligen har seglat ifrån honom - , och fortsätter sin färd mot det livligt trafikerade sundet, grubblandes över hur Cathrine kunna hunnit så långt i den svaga vinden.
Var det möjligt för den tungt lastade Cathrine - som behövde hård vind för att segla - att ta sig dit fortare än den mer "snällseglade" Gunn... otroligt!

Varför väntade i såfall inte Ville på honom vid Utlängan? Hade hon gått med motor i dessa ransoneringstider? Fördjupad i dessa tankar, reagerar han inte över datumen... utan fortsätter om Uppsala...

Men när han kommer dit finns Cathrine inte där...



Klicka på bilden för större version

Namn: img010.jpg
Visningar: 1
Storlek: 209,2 KB
ID: 2343630
"En dålig bild på Gunn vid kaj..."


Sjökontrollen i Kalmar...
Hur fungerade den? Vem var det som siktat henne, och var det verkligen Cathrine vederbörande sett? Denna lilla, men viktiga detalj har inte kunnat bevisas i någon rapport...

Halv fem skulle hon passerat! Hur är ljuset ute då? Tja, idag är det ganska ok, men om man tänker på att 1943 var det vintertid året om... så är det jämnförbart med ljusförhållandet vi har vid halv sex (sommartid), och då vill jag påstå att det kan vara rätt svårt att skilja den ena grå siluetten från den annan! Dessutom skulle hon lyckats med konststycket att passera det hårt trafikerade sundet, utan att något annat fartyg mött henne...

Själv passerar Gotte Kalmar två och en halv timme senare i SSO-lig bris på 3 sekundmeter, enligt en rapport som han lämnar den 6 december 1943.

Frågorna är många, svaren få och spekulationer och rykten tar fart...


Inomskärs eller utomskärs?
Hon skulle gått genom Kalmarsund, men bortsett från sjökontrollen i Kalmar... så har ingen sett henne där. Två skeppare som kom norrifrån vid samma tid är hundraprocentigt säkra; De mötte inte Cathrine!

En teori är då att hon gått utomskärs istället, kanske i ett försök att hitta hårdare vind. Vid Kalmar norra udde skulle hon sedan fått förskjutning i lasten och förlist, eller blivit torpederad...
Men varför hittades då inga spår efter "olyckan"? Inte minsta lilla oljefläck? Eftersom läget var som det var, var det vanligt att fartygen var utrustade med både livbåt och en lös flotte liggandes på däck... en flotte som flöt, även om man inte hann få i livbåten innan fartyget sjönk.

Hade inte skeppare O.W det också? Det borde han haft av erfarenhet iallafall, för senhösten 1938 kantrade han i hårt väder i Finska viken med den tremastade skonaren Hulda (250 dwt, lastad med trälast)... varvid besättningen drev omkring i snöstorm flera dagar på en flotte, innan de blev räddade...

En annan - mer obehaglig! - teori är att hon aldrig kom så långt som till Utlängan. Att hon blivit kapad i dimman, och förd till en hamn vid Baltiska kusten.
Ett fartyg fyllt upp till kanten på storluckan med råg kunde nog vara ett attraktivt byte i krigstider. Vad hände i så fall besättningen? Mötte de samma öde som Raoul Wallenberg? Blev de likviderade på plats, eller hamnade de i fångläger?


Dårarnas julafton...
När det 1945 var slut på "dårarnas julafton", med minor och hamnbombardemang, hade Djupekår förlorat två fartyg. Patria, som blev minsprängd vid Möen och vars besättning överlevde, och så Cathrine... spårlöst borta och vars öde ingen vet.


Cathrine och jag...
Jag har blivit matad med Cathrine - eller rättare sagt, minnet av henne! - sedan jag var liten. Hon har alltid funnits där som en spännande och samtidigt tabubelagd historia med undanglidande svar. En historia som dock var jättespännande i mina barnaögon. Hur kunde en människa - eller en hel båt! -bara försvinna sådär... som en kanin i en trollkarlshatt? Obegripligt och helt omöjligt att ta in... samtidigt som man kunde gå på bio och se filmen om flickan, vars pappa var kung på en Söderhavsö! Tänk om det varit som i filmen, att han knackade på dörren en dag...

Nu är tiden sedan länge ute för att O.W Svensson skall kunna knacka på... så jag fick aldrig kalla honom MORFAR.


Nu avslutar jag denna "blogg" med samma ord som den började med;

Vad hände Cathrine av Djupekås?


***********************************************


Systerfartygen Nadia (överst) och Mazeda, som jag nämnt tidigare...



Klicka på bilden för större version

Namn: img008.jpg
Visningar: 1
Storlek: 298,7 KB
ID: 2343631


Klicka på bilden för större version

Namn: img007.jpg
Visningar: 1
Storlek: 380,6 KB
ID: 2341707


Källor...
Listerlandet min hembygd av Rune Korsberg
Blekingeboken 1981 (bilderna på Nadia och Mazeda)
Fartyg från Sölvesborg och Listerlandet (bilden på Gunn)
Karlshamns kommuns hemsida (där jag hittade bilden på Cathrine)