Stockholmsäventyret är över, och vi kom hem utan värre missöden.
Väninnan fick ju en teaterresa till storstaden när hon fyllde sist. En resa för två, och jag fick den stora äran att följa med...
Teatern var China teatern och "Det våras för Hitler"... men bara för att man har biljetter till ett ställe, så betyder ju inte det att man kan stråla sig dit (har nog titttat för mycket på Enterprise). Nej, det är ett mindre företag innan man är på rätt ställe...
Att ta sig till järnvägsstationen...
Tågbiljetten utgick av någon anledning från Malmö 07.14 och dit är det väl 12-15 mil i runda slängar, men vi skulle kliva på tre kvart senare i Hässleholm och däri låg första huvudbryet.
Hur komma dit mitt i natten (nåja)? Vi hittade ingen som ville ställa upp självmant, så en av oss skulle få köra... Jaha, och var gör vi av bilen? Vi parkerar och tar böterna, tyckte Väninnan, men jag var tveksam... så kan man väl inte göra. Jodå, så gjorde jag och NN jämt, när vi bodde i Stockholm!
Det var evigheter sedan hon bodde i Stockholm, och då kunde man kanske göra så... vad vet jag.
Det är oxå evigheter sedan jag var där, men hon var där för några år sedan... i värsta snökaoset.
Hon åkte från sommarvädet - och var klädd därefter - och hamnade i en snöstorm där all trafik stod stilla. Det slutade med att kontakt fick tas med NN, fick fixa ett hotellrum...
Hur som helst, vårt bilproblem löstes genom att Väninnans son ställde upp och körde... han var väl rädd att morsan skulle virra bort oss direkt annars
!Tåget...
... är väl inte så mycket att orda om igentligen, det gick som tåget
... Fönsterplats hade jag, och kom snabbt på att det inte var helt lyckat att sitta och titta ut, för björkarna for förbi i hundranitti
... åksjukevarning, med andra ord. Ombord klev oxå killar i gula sverigetröjor med klirrande bagage, och det gick så sakteliga upp för mig att fotbollsmatchen som jag tänkt se på TV - och skulle missa - gick i Stockholm! Ridå! Jag vill gå på fotboll i stället...
Efter att suttit knappt fyra timmar och halvslöat på tåget, var det dags att börja Stockholms äventyret på riktigt...
Stockholms station...
... och eftersom hjärnan kändes ganska avtrubbad efter tågresan, så var det en mindre chock att komma ut i ett myller av människor som hade bråttom, bråttom.
Vart går vi nu? Höger, vänster, framåt eller åt andra hållet? Inte en susning, så vi följde strömmen... fast det är jag inte säker på att vi gjorde heller, för det var minst lika många människor som vi mötte. Vi kom dock upp ur underjorden och ut på Vasagatan, bara för att upptäcka att det regnade och att kartan jag skrivit ut från Eniro färgade av sig!
Hotellet nästa! Det skulle ligga nära stationen... ok, där låg flera, men inget som det stod Royal Viking på. Men vi var på Vasagatan, så so what... det måste vara där. Bara att följa gatan åt ena eller andra hållet, så skulle vi hitta det. Vi följde gatan åt ena hållet och vi följde gatan åt andra hållet... och första hållet igen. Nix, hur svårt kan det vara igenligen? Väldigt svårt om man håller kartan fel
. Jag tog för givet att vi kom ut på framsidan av stationen och höll kartan därefter... ups, vi kom visst ut på gavlen 
.Så vi traskade fram o tillbaka på Vasagatan i regnet. Vi var föresten inte ensam om att irrar runt utanför stationen med karta i handen (fast något klirrande bagage hade vi inte)...
Till sist hittade vi Royal Viking. Tänk om någon berättat att det skulle stå Radisson på gavlen av hotellet... då hade vi sett det så fort vi stack näsan utanför stationen
. Hotellet...
Efter inchekning skulle vi åka upp till sjunde våningen med hiss. Väninnan gillar inte hissar, men sju våningar är en himla massa steg, så vi klämde in oss i hissen. De övriga skulle av på våning sex och åtta och hade redan tryckt på det. Ensamma i hissen skulle vi sedan ta oss till sjunde våningen, men det hände inget när vi tryckte på sjuan
... Det hände inget när vi tryckte på sjuan i hissen brevid heller och Väninnan var redo att börja gå i trapporna. Nästa hiss... där fick vi sällskap och såg hur man skulle göra. Man måste använda "rumsnyckeln" för att starta hissen... hade nog tagit ett tag för oss lantisar att räkna ut det
.Stockholm...
Efter att provat sängarna, toaletten och packat upp, gav vi oss ut i regnet igen. Inte lönt att vänta på bättre väder, och förresten såg vi redan ut som pudlar (inget ont om pudlar) i håret!
Så vi knallade Klarabergsgatan fram tillsammans med mängde av halvspringande högröstade människor. Jisses med folk, och vilken ljudnivå. Dessutom drällde det av portugiser (och en och annan indian)!
