Ärtans vad jag har börjat försumma min dagbok? Hur är det möjligt? Jag som gör så mycket saker hela, hela tiden... Kanske är det just det att mitt dygn liksom alla andras bara har 24 timmar och 6-8 timmar måste läggas på sömn, en å en halv timme på att vakna, två timmar på att ta sig till och från jobbet med barnhämtning/lämning på dagis, 8-9 timmar med arbete, tre timmar på matlagning/diskning/städning/tvätt... Puh... vad blir det kvar sedan?? Kattmatning, kattlådetömningar... å kanske lite kvalitetstid med barnen?? Kvalitetstid för mig? Hmm... det får jag ägna mig åt under arbetstid då... Just nu har jag ett väldigt engagerande arbete med mycket som händer, mycket nytt och vid sidan av ett brinnande intresse för skolmat och kvalitet i alla spektra runt omkring denna.

Just detta sistnämnda intresse tog mig till Stockholm i fredags. Jag satte mig på tåget från Floda kl 05.01 mot centralen i Göteborg där jag hoppade på X2000 som tog mig till Stockholm för ett sammanträde med Kost och Näring. Jag är sammankallande i en rikstäckande grupp som skall ha fokus och bevakning på landets skolmat och alla frågor som rör dennas vara eller icke vara. Superintressant tycker jag själv! Klockan 14.10 satte jag mig på tåget hem igen och klockan 16.48 hoppade jag av i Alingsås och begav mig hemåt för att ha lite helgfrid. Vad konstigt det kändes att ha varit i Stockholm utan att ha sett någonting? Eller nja... möteslokalen låg precis brevid Fridhems akvarieaffär så jag tog en snabb repa i lokalen och motstod ett infall att köpa med mig smyckestetror hem , och blåa, supersnygga guppisar... . Jag hade en plan att jag skulle ringt min väninna, lokföraren, för att kolla upp hur man hittade till den där magiska fiskaffären på Södermalm men när jag tog fram min mobil så slog det mig att mobilen är ju ny och inga gamla mobilnummer finns överlagda i den. Jämrans oxå... Jaja... Jag traskade tillbaka i det kalla regnet och fick en lagom uppfriskande promenad till T-centralen istället.

Här hemma har vi kommit iordning riktigt bra, nu är det bara 27 kartonger kvar som inte vet vars innehållet skall hän... Hmm... Dags att verkligen börja gå igenom saker och börja slänga känns det som! Men inte idag... Jag har så begränsat antal timmar på dygnet...

Det nya lilla akvariet har hittat in ifrån bilen eftersom risken för upptäckt var överhängande . Jag vet att jag har lite bakgrundsplanscher någonstans långt därinne i förrådet och sand finns det gott om i sandlådan utanför dörren. Lite smårötter finns här med så nu skall det bli kul att dra igång detta lilla projekt. Innehållet skall ju självklart bli räkor och det känns gott att det finns tid att leta reda på just den sort jag vill ha. Här finns redan körsbär, Red Crystal och White pearl sedan innan så det får bli nåt som inte finns här hemma sedan innan. Jag är riktigt sugen på blå tigerräkor men det verkar svårt att ramla över dem. Men, men... tålamod!!

Kattbebbarna växer som sjutton tycker jag. Förra veckan öppnade de ögonen och denna veckan har de börjat tulta omkring. De är så oerhört charmiga allihopa. Särskilt en liten hona har snörpt åt mitt hjärta nåt förfärligt... Ajajaj, vad jag skulle vilja behålla henne. Jag vet att Lennie skulle få dåndimp om jag sa det så det är lika bra att släppa den tanken med en gång. Zingoalla är konstant hungrig här hemma och ingen mat passar henne. Jag har försökt fjäska med henne och gett henne både gräddfil, kokt fisk, rå nötfärs, gourmetmat på burk men inget passar henne... Hon jamar och beklagar sig nåt vansinnigt här hemma och tycker det är pyton att det inte finns mat till henne. Bosse är förresten världens bästa styvpappa, han passar och pussar på dem så fort Zingoalla sticker iväg. Idag så klättrade alla kattbebisarna under sängen, vilken är ganska låg. Himlars vilket jobb han hade med att komma under men under skulle han!! Å sedan låg han kvar tills alla bebbarna hade gått in i boet igen. De röda hanarna däremot är lite luriga, undrar om de inte ser kattbebisarna som levande föda... Jag kom på Fisen (Kingfisher) med att daska runt med en bebis idag. När jag väl hann fram så var inte strupbettet långt borta, jag stoppade honom precis... Är det verkligen så det skall vara. Jag känner mig lite bekymrad över hur detta skall fortsätta...

Årets melodifestival var så till ända. Jag var riktigt nöjd med Perelli som vinnare. Jag tycker att det var ett jämt startfält överlag i år så jag hade ingen speciell favorit, kanske i så fall bröderna Rongedal (eller hur det nu stavas...) Jag är riktigt förtjust i Scissor sisters och Mika så jag hade gärna haft dem som vinnare för den låten gjorde mig glad liksom. Jag tycker alla låtarna hade sitt lilla extra, till och med Christer Sjögrens låt, den berörde min pinsamhetsnerv särskilt starkt , det är verkligen det värsta som finns att bli generad för någon annan. Gladast blev jag ju av Björn Gustafsson. Han har verkligen satt guldkant på årets festivalturné tycker jag. Luuk likaså så klart. Å jag skall självklart se finalen!

Avslutar med lite bilder på bebbarna som nu växt på sig. Ha det gott alla!