I våra planer ingick att stanna i Ao Nang med sin fantastiska arkipelag av kalkstenöar i tre dagar för att sedan åka till en ö längre söderut Koh Lanta. Under de första tre dagarna i Ao Nang han vi med att besöka Chicken Island där jag vid ebb fick se känsliga koraller på torra land
[ATTACH]1656[/ATTACH]
En och en annan känslig mussla visade sig också i solen
Efter dessa demonstrationer av dålig management av moder natur (och dessutom en total ovetenskap om modern saltvattensakvaristik) så beslöt vi att dagen därpå tillbrinaga vår tid på Raily Beach. Dag 2 grydde och eftersom min fru hade hittat solskyddsfaktor 50 + så var vi lika vita denna dag (förutom mina fötter som inte fick den insmörjning de borde ha haft dagen före - de liknade en kräfta någon timme före kräftskivan). Eftersom inkastarna till taxi, tuk-tuk och skrädderier väljer sina offer efter grad av vithet (ju vitare desto mer oerfarna) så var det samma gatlopp som dagen innan. Vi hade fått oss berättat att om man tog en Long Tail till Pharang Cave Beach så kunde man ta en underbar promenad på en fin stig till Raily West över Raily East. Därifrån skulle man sedan kunna ta en returbåt tillbaka till Ao Nang. Vi gick av på första stoppet och badade ett tag. Sedan beslöt vi att gå över till den andra lilla stranden vi såg i riktning mot Ao Nang. Vi såg gott om folk komma ifrån snåren så det vara att sätta igång och hitta den vackra stigen vi hört om. Vi skulle kanske ha anat lite oråd när vi efter denna början (nedan) fick använda en repstump för att komma uppåt.
Det var bara att bita ihop och lyssna till mer än ett konstaterande att en 60 åring inte var byggd för denna typ av vackra stigar och 28 graders värme. Vi kom fram efter ett tag till den vackra stranden Bon Sai Beach och kunde konstatera att det var sådana som blivit inlurade på sämre vägar än vi.
Dessutom upptäckte vi att det båtbolag som vi åkt med inte hade några returer från Bon Sai till Ao Nang utan vi var hänvisade till att återvända till den strand vi utgått från. Nu hade det blivit ebb och det fanns som tur var en möjlighet att gå torrskodd på stranden tillbaka.
Dagen därpå åkte till en av de platser som måste vara ett av paradisen på jorden Narima på ön Koh Lanta och där blev vi kvar i 8 dagar. Bungalowerna var byggda i gammal Thailändsk still med halmtak och på stöttor. 4 meter i takhöjd och med en underbar veranda med en hängmatta. Trotts att de olika husen låg med ca 6 meters lucka så märktes de inte alls från vår bungalow.
Orsaken att vi valde att åka till denna resort var framförallt min hustrus jävulska plan att få göra det hon önskade mest av allt att sitta på en solig strand och läsa en god bok. Visserligen var det så att jag i min ungdom var ett ordentligt vattendjur tillbringade alla mina somrar i och vid en sjö vid namn Simsjön. Vad gäller temperaturer kan man nog säga att kylan i den sjön kan få Vättern att slänga sig i väggen. Alla som gjort lumpen i Skövde förstår exakt vad jag menar. Emellertid så vid ca 16 års ålder så kopplade plötsligen kroppens termostat in och jag förklarade att hädanefter blir det inget förorenande av sjöar och hav om inte temperaturen överstiger 25 grader. Det gör det nu inte så ofta här på västkusten så om min hustru fått mig att stanna längre än en trekvart på en badstrand så har hon tackat någon däruppe för detta saliga ögonblick. I hennes plan ingick att om jag fick möjlighet att göra det jag gillar bäst här i livet glo på fisk så skulle hon kunna ägna sig åt sin favoritsysellesättning läsa böcker. Visserligen så påstår hon att de första dagarna blev det inte så mycket läsande hon stördes hela tiden av ett frustande och stönande i vattnet utanför inte hel olikt en flodhäst. När undertecknad insåg att den ca 30 år gamla mustachen helt klart var inkompartibel med cyclopögon och beslöt sig för att helt sonika raka av den så övergick flodhästen till att bli en elegant delfin som med kameran i högerhanden kunde ge sig ut på tripper på över en timme utan att lyfta huvudet över vattenytan. Flytkraften var så att säga inbyggd och den gröna tröjan var en bra signalering
Ja dagarna var härliga och den underbara hängmattan var väl utnyttjad. Ja en dag låg jag i den med en rom och cola i handen och tittate på mina tår. Mitt mellan benen var det ett litet hål en bra brottanvisning tänkte jag i nästa ögonblick blev jag varse hur rätt jag hade. Jag hittade verandagolvet och min fru kameran. Nu var min fru väldig snabb upp med kameran men fotoskyddet kom inte bort lika fort vilket syns på bilden.
Där låg jag och tittade på hålet som blivit gigantiskt
Aj, aj
Nästa dag så lånade vi en moped för att åka till en lokal marknad då kom jag ihåg varför vi sålde motorcykeln och köpte en bil för så där 40 år sedan. Jag och mopeden lutade åt ett håll min fru åt ett annat. Efter att nästan gått av vägen i 20 km i timmen var jag tvungen att säga att nu lägger du armarna kring min mage och följer mina rörelse precis som förr visserligen hade hon en poäng i att de troligtvis inte skulle räcka runt min mage nu förr tiden men efter lite övning var vi överens, jag, mopeden och min fru.
Givetvis besökte vi något som liknade en akvarieaffär på marknaden.
Är dock tveksam om den skulle godkännas här hemma.
Ca 400 meter söder om Narima ligger en helt underbar liten resturang som heter Sea San. Den tillhör en liten bungalowby som heter Sea Sun men när resturanges neonskylt gjordes så var det lite fel på tillverkarens telefon så han skrev Sea San och så fick det bli.
Förutom de underbara rätterna Hot Pan Seafood och Three Season Fish (baracuda) den senaste den godaste fiskrätt jag ätit i hela mitt liv så beställde jag något som hette Prawn Sallad Thailand way. När jag serverades denna rätt så sa servetrisen lite försiktigt its spicy. På fatet låg 6 grillade räkor och lite klorofyll i olika färger - rött, grönt, vit och flerfärgat. Efter alla räkorna, halva klorofyllen och 3 öl så var jag benägen att hålla med henne detta troligtvis beroende på att salladsdelen av rätten var olika former av väldigt finhackad chilli. Min fru fick också vänja sig vid att jag hela den kvällen plötsligt skrek till och tog en öl det var när något av den finhackade klorofyllen som gömt sig mellan mina tänder föll ner på tungan igen.
Vän av ordning undrar nu när denna berättelse kommer att övergå i härliga fiskbilder, det kommer den så småningom men för idag får detta räcka kan dock fresta med en bild av två stycken A.lineatus från Koh Rok
[ATTACH]33291[/ATTACH]
MVH Lasse
Bifogade filer
MVH Lasse