[ATTACH]1780[/ATTACH]
Vi som hade våran färg blev eskorterade till terminalen för Longtailbåtar där vi snabbt blev uppdelade på två båtar. Sedan fick vi vänta lite medans maten lastades in
Och så iväg det är Lisa under den mångfärgade hatten
På vägen ut passerade vi någonting som kallades Viking Cave och om jag säger svalbon så förstår man vad ställningarna är till för
[ATTACH]33425[/ATTACH]
Vattnet här ute vid Phi Phi Le var verkligen så här turkost
Vi var två båtar och här ses en stilstudie på en Thailändsk Long Tailbåts rorsman. En Long Tail är en mycket smäcker båt som i princip har en fyrcylindrig bilmotor placerad i änden på en lång stång. Stången är ihålig och i den löper propelleraxeln. På grund av konstruktionen går det att manövrera med full fart på väldigt grunt vatten.
Väl framme vid norra änden av Phi Phi Le så var det bara att hoppa i.
Där nere var det en orgie i olika koraller och musslor
En och en annan fisk skymtade också förbi
[ATTACH]33394[/ATTACH]
Observera den stora musslan på nästa bild.
Efter att ha snorklat här i 40 minuter var det dags att åka till Ma Ya Bay som är mest känd för att det var där filmen the Beach spelades in. Boken som filmen är grundad på är en svidande kritik av hur vi västerlänningar utnyttjar Thailand och skrevs redan 1996. När filmen gjordes så ändrades stranden för att passa bättre. Enligt Wikipedia så spolade Tsunamin bort det mesta av det filmbolaget Fox ändrat. Vad jag fick se gjorde att jag blev än mer kluven till den turism som jag själv var en del av. Som tur var så landade inte våra guider på Ma Ya utan en liten strand bredvid. Bilden under visar en bild av Ma Ya år 2009. Det är mer båtar och folk än strand. Hela området fram till stranden är en grunt korallrev och det är omöjligt att avgöra om de skador som är på revet är en produkt av turism eller Tsunami troligtvis bägge delarna
Vi landade till vänster i bilden på en annan strand och visst fanns det koraller kvar på revet om det var rester eller återkolonisering vet jag ej men det fanns en hel del naturliga korallkrossare här också
Det är rätt fascinerande att faktum är att den mesta av den korallsand man kan se är ett resultat av några fisktypers idoga arbete. Här lyckades jag se stora stim av papegojfisk i sitt rätta jobb
Nåväl efter en ljuvlig måltid på stranden reste vi vidare i vår Long Tail och besökte Monkey Beach något som jag också blev tvådelad inför. Detta var en liten strandremsa som befolkades av en stor grupp Apor som älskade vattenmelon (ananas ratade de).
Ca 500 meter från hamnen på Phi Phi Don stannade vi och våra guider sa att här fanns färggranna koraller. Lite tvekande till detta hoppade jag i och det stämde faktiskt. Korallerna här hade mer färg än vad jag sett tidigare.
Även musslorna var färgrika
[ATTACH]33419[/ATTACH]
[ATTACH]34655[/ATTACH]
Det var en ganska brant sluttande strand som bilden nedan visar. Längst uppe i vänstra hörnet syns en fisk som jag inte märkt förut det är inte helt uteslutet att det rör sig om en stor kejsare vad jag kan se.
Lite annan fisk fanns också här, som en skunkclown och dess anemon.
Blå papegoja
Röd Papegoja
Lite fjärilar
En trolig havsabborre
En idol
Och många stickiga saker
Efter alla dessa upplevelser så var det skönt att lämna Phi Phi öarna
även om tröttheten slog till
Väl hemma så gick vi till Sea San och åt den godaste fisk jag någonsin ätit Barracuda i tre årstiders sås. Ett perfekt slut på dagen
MVH Lasse
Och så sist en liten film
Bifogade filer
