Ibland kommer den över mig. Tanken. Den där märkligt underliga och omtumlande "tanken". Den som för en kort sekund omvälver mitt inre och skapar ett ögonblick av mikrokaos. Den är alltid lika överraskande och efterlämnar ett tomrum av funderingar och eftertanke.

Vad jag menar är stunden då man ställer sig den stora frågan. Varför?

Varför har jag inte gjort det? Eller varför gör jag inte så? Eller, i värsta fall, varför gjorde jag så?

Någon sade till mig:
- Det är bättre att bli gammal och ångra vad man gjort, än att bli gammal och ångra det man aldrig gjorde!

Det är just den typ av "tanke" som kommer över mig då och då. Varför man inte gjorde som man tänkt, eller, varför man inte gör det man vill!

Är det inte så att livet består av en oändligt lång kedja av ställningstaganden. För eller emot. Ja eller nej! Av eller på! Vi kommer ständigt till nya T-korsningar på livets outgrundliga stig och tvingas välja. Höger eller vänster. Expressen eller Aftonbladet.

Ibland funderar jag på vad som hänt om jag valt höger vid varje tillfälle. Eller om jag sagt Ja då jag valde Nej. Eller om jag inte börjat på Industriskolan.

Sådan är jag. Ibland ställer jag mig just den frågan. Vad hade hänt om jag inte gjort som jag gjorde.

Exempel:

Jag valde att börja på Industriskolan och där träffade jag min första stora kärlek. Det utmynnade i ett barn som inom en snar framtid nedkommer med barn. Mitt första barn-barn.

Handling och konsekvens.

Efter detta val har det följt en räcka med beslut som utmynnat i den jag är idag. Vad hade hänt om man brutit denna kedja. Vem hade jag då varit idag? Var hade jag bott? Med vem?

När jag gick i plugget gillade jag inte att plugga. Det fanns så mycket annat som var viktigt. Idag arbetar jag som Lärare! Om någon hade sagt det till mig, då, att jag skulle göra det nu, hade denne person möts av en spark på smalbenet samt ett hångarv!

Det är just det jag gör nu. Funderar på hur i alla fridens dagar jag kunde hamna i den yrkesroll jag innehar idag. Var valde jag fel! Eller rätt?

Har funderat en hel del på hur det gått till men finner inget svar. Det är som om någon "yttre" makt styrt mig dit jag är idag. Jag har bildligt varit som ett vilset skepp på ett stormande hav som slungats och gungats fram och tillbaka. Utan kompass. Innan jag nådde denna hamn.

Är det bara jag, i hela världen, som glidit omkring på ovisshetens blanka parkett, utan egentligt mål och mening.

För så mycket vet jag. Inte faen har jag styrt mitt liv. Och inte sjuttons vet jag vad jag skall bli när jag blir stor!

..som sagt. Bara en tanke som jag har