Premiär - Agility
Så har vi begått premiär. Dottern har efter ett års grundträning med "sin" hund tagit steget från träningsplanen ut på tävlingsbanan. Och vi kunde inte valt sämre tillfälle. Datum för tävlingen var bokad sedan länge och vi hyste visst hopp om "tur med vädret". Nu vet ju alla att oktober är en bedräglig månad ur detta avseende. Vädret kan pendla mellan "brittsommar" och ett förstadium till vinter.

Dagen börjar
När vi gick upp klockan 04:45 för att packa bilen inför avresan hoppades vi fortfarande på det bästa. Det var en aning kyligt men inget regn. Detta skulle dock snart ändra sig.

När vi hade cirka 4 mil kvar till tävlingsplatsen bröt "helvetet" ut. Redan innan hade jag noterat tilltagande vindbyar som fick bilen att "vandra" på vägen. Nu kompletterades vinden med ett formidabelt skyfall! Kraftiga vindar, mörker samt skyfall tvingade oss att sänka farten avsevärt. Man såg bokstavligen inte ett skit! Insikten om hur dagen kunde tänkas gestalta sig fick oss i bilen att bli en aning eftertänksamma.

Tävlingsplatsen
När vi kom fram till tävlingsplatsen 06:45 var mörkret fortfarande kompakt och nedfallna löv yrde runt bilen som fullständigt dränktes av våldsamma skurar. Det regnade inte uppifrån! Det regnade från sidan! På grund av blåsten(stormbyarna) kom regnet horisontalt efter marken och när jag steg ur bilen blåste den sista förhoppningen om en bra dag bort.

Tälten
Men nu var vi framme och det var bara att gilla läget. Tillsammans med våra klubbkamrater påbörjades nu en kamp mot vädergudarna. Packning ur bilen och med språng över regnsjuka gräsmattor mot tävlingsplatsen. Tälten måste upp. Och det snabbt. Innan vi voro dränkta såsom skeppsråttor.

Trevligt!
Det är förunderligt vad trevligt man kan ha en stund som denna. De allra flesta som deltog i denna utflykt var nybörjare i denna tävlingsform. Lyckligtvis hade vi följe av några rutinerade instruktörer som visste vad som skulle göras. Tälten kom upp på rekordtid och vi kunde skyndsamt ställa in hundburar, matsäckar samt all annan rekvisita som var medtagen.

Hundarna
När väl allt var på plats hämtades hundarna ur bilarna och fick ta del av denna underbara morgon. De placerades snabbt i sina respektive burar i tälten och kunde snart falla tillbaka i en skön sömn. Vi tvåbenta hade dock massa bestyr framför oss och inom den närmsta timmen var vi alla mer eller mindre genomblöta trots regnkläder!

Tävlingsstart
Dotterns första tävling började 09:00 och som genom ett under, eller en naturens nyck, avtog regnandet för en kort stund. Men lagom till att hon skulle göra sitt livs första start i en agilitytävling forsade åter regnet ned. Och då menar jag forsar! Hennes hund, Laya, har aldrig gillat att bli blöt. Hennes långa päls bidrar till detta. Nu stod dom dock där på startlinjen. Blöta som "hundar" med pälsen hängande i regnvåta tovor. Gräsmattan var redan uppsprungen av tidigare startande och hade redan övergått till ett nytt stadium. Lervälling!

Förvåning
Nåväl. Till vår oförställda förvåning gick det bra för hund och dotter. Det gick inte fort -men bra. I sin första start någonsin lyckades hon baxa sin hund genom en svår bana med endast ett hinderfel(+tidsfel). (Då denna första start skedde i "öppen klass 2" var nivån egentligen alldeles för hög för hunden.)

För att göra en lång, mycket lång dag, lite kortare kan man lugnt säga att detta var en stunds helvete på jorden. Det regnade konstant från det vi kom tills det vi åkte. När dottern skulle ut andra vändan i, sin riktiga klass, var det så mycket vatten på banan att den liknade en mindre sjö. Inte desto mindre imponerande att hon lyckades lika bra med hunden även denna gång.

Detta var det värsta
När jag samtalade med andra rutinerade tävlande vittnade alla om att ingen någonsin tidigare upplevt så tuffa omständigheter under en tävling! Inte illa av oss som nybörjare att uthärda en sådan prövning!

Väl hemkomna stupade vi alla i säng för att återfå kroppsvärme och krafter....

Så gott folk! Vill ni prova på något kul - prova Agility i Oktober!