Märkligt så det kan bli här i livet. För en tid sedan hade jag en ytterst märklig dröm. I drömmen dök det upp en person som jag inte sett, eller tänk på, sedan den dag jag gick ut högstadiet. Men nu satt hon där - i drömmen - och gjorde sig påmind.

På morgonen, efter drömmen, satt jag en stund och funderade över detta fenomen. Varför? Vad i alla sina dar gjorde att jag började tänka på henne?

Det var jag tvungen att gå vidare med. Sagt och gjort. Ut på Internet och några sökningar senare hade jag lokaliserat personen i fråga. En e-postadress hittade jag oxo. Bara att skicka ett mail och ställa frågan som krävde sitt svar: - Vad gjorde du i min dröm?

Svar kom ganska omgående. Självklart kunde hon inte förklara sin delaktighet i min dröm - men - vi fick en kontakt. Efter 37 år hade vi återupprättat en förbindelse igen!

Vi hade gått i samma klass från årskurs 3 till 9. Så många lektioner sida vid sida. Så många umbäranden. Så mycket bus. Så mycket skratt!

Hon var tjejjen som alla killar frågade chans på. Alla utom jag - för jag var för feg. Killarna i klassen slogs om att sitta bredvid henne på klassresorna. Alla utom jag -för jag var för blyg!

Det känns märkligt och spännande att återuppta en kontakt som varit förlorad så länge. Plötsligt finns det så mycket tomrum att fylla. Vad hände sedan?

Några mailkontakter senare har vi börjat fylla igen dessa kunskapsluckor. Sakta växer bilder av våra liv fram. Det är oerhört intressant att göra denna tidsresa och minnas allt som hänt. Först då inser man vad livet faktiskt erbjudit fram till idag.

Idag tog vi nästa steg på återföreningens stig. Ett telefonsamtal. Så häftigt. Helt plötsligt kände man sig förflyttad i tid och rum. Har verkligen så lång tid förflutit? Det känns som igår - nästan.

Tid är definitivt något relativt. Det är ogripbart. Det är omedelbart eller långsamt. Det är försvinnande och det är utdraget. Det är först när man sitter med en gammal vän i telefonen och reflekterar som man inser att tiden går - flyger - försvinner. Det är då och nu man inser värdet av nuet. Att verkligen leva nu - inte sedan.

Det kan tyckas banalt men jag blev oerhört upprymd och glad av detta samtal. Rent av lite stolt. Stolt över hur mitt liv utvecklats. Stolt över att kunna redovisa massor av erfarenheter, framgångar, misslyckanden, tillkortakommanden, och stunder av ren lycka!

Stolt över att få bevisa att även jag - den drumliga lilla busen från skolan - lyckats med så mycket fram till nu. För det skall villigt erkännas att någon pluggis var inte jag i skolan.

Jag tror att vi alla skulle må bra av att sätta oss ned och göra ett slags inventering av livet. Då först kommer man till insikter som lätt kan förskjutas eller glömmas bort.

Det skall bli oerhört spännade att fortsätta vår gemensamma tidsresa fram till idag. Vi har bara börjat....