Så har då de allra flesta kollegor lämnat skeppet för välbehövlig vila och ro. De har rest till landet, eller utlandet, kan jag tro. Det är dem väl unnat efter att ha stretat och gnetat och gnatat och tjatat på alla elever under ett helt läsår. Det skall gudarna veta tar både energi och kraft även ur den starkaste fura – typ!

Själv har jag på något underligt sätt hamnat i en saneringspatrull! Det är nämligen så att skolan är i ett stort behov av sanering då ett stort antal elever, under många år, roat sig med att sätta olika former av bomärken på väggarna. Det är allt ifrån oskyldiga streckgubbar i blyerts till mer avancerade konstverk i tusch eller bläck. Det ser inte alltid så snyggt, kan man säga.

En arbetsgrupp har därför bildats med uppdrag att klottersanera och snygga till. Sagt och gjort. Där ingår jag. Varför fattar jag inte riktigt! Kan iofs bero på att jag inte kan låta bli att lägga näsan i blöt överallt. Det är ju så väldans kul när det händer saker. Bara för det har jag idag tillbringat massa timmar ståendes på en stege, minsann!

Stegar kan vara läskiga. Så och denna stege. Ostadig på benen som en medelålders bakfull svensk på finlandskryssning i augusti! Men jag upp på stegen med friskt mod, färgpyts och pensel, för att måla och dona med ett muntert leende på läpparna. Men tji fick jag och gå ned tvingades jag göra, ty först skulle det maskeras så där sexhundra meter, runt dörrar och fönster, mellan tak och väggar, och vete gudars allt.

Men till slut var det så dags för målning. Då är det noga med en pensel som ligger väl i handen. Det är viktigt med korrekt anatomiskt utformade penslar, har jag hört. Föreligger viss risk för arbetsskada annars. Och det vill man ju inte ha. (Mycket vill jag ha, men inte det.)

Därefter tillbringade jag åtskilliga timmar, lyckligt ovetande om katastrofer i när och fjärran, med att ömsint och stilfullt förgylla skolan till alla framtida elevers stora glädje. Trots en tilltagande trötthet i armar, axlar, fötter, och ben uthärdade jag och var ett tydligt och odiskutabelt föredöme för övriga i saneringspatrullen.

Kunde nästan ana deras avund inför denna stegatlet som så elegant förde färg från burk till vägg utan minsta spill eller tvekan. Men är man konstnär så är man!

Inser att denna dags arbete mycket väl kan räknas in som ett rejält träningspass motsvarande minst ”bas” hos Friskis & Svettis. Om inte annat så vittnar alla ömmande kroppsdelar/muskler om just detta. Skall nu avslutade denna underbara dag genom en stillsam nattpromenad i mina hundars sällskap. Sedan somna gott.

Gäller att samla kraft för en ny dag på stegen……………….