Så har jag då fallit till föga och inköpt fyra siamesiska algätare. Anledningen därtill är att jag begåvats med tråd/tofsalger på växter i några akvarier. Enligt ihärdiga rykten skall då siamesiska algätare vara en bra lösning då de "tuggar på allt". Sagt och gjort!
Ned med dessa firrar i en burk för utvärdering. I burken går ett lekpar av Röd Juvelciklid (Hemichromis lifalili) och växterna är anubis och svärdsplanta. Nu skulle de siamesiska algätarna upp till bevis.
Jag förväntade mig att de genast skulle kasta sig på tofsalgarna och ställa till en formidabel massaker på dessa. Blev det så?
Icke. Istället utbröt en "dans" mellan dessa fyra fiskar. De simmade runt och gjorde små utfall mot varandra.
Dagen efter fattades en fisk! Tittade runt överallt i den lilla burken utan att kunna upptäcka den!
De kvarvarande tre fortsatte med sin "dans" med den skillnaden att det nu bildats ett par i ena hörnet av burken. I den andra ringhörnan stod en ensam siames! Så fort denne ensamme individ närmade sig de andra två utsattes han/hon för små "attacker"!
Nu är det dag tre efter isläppandet och de har tydligen funnit sin "rangordning". Ett "par" står malligt och fläktar med fenorna i vänstra hörnet medan den tredje fisken håller sig på behörigt avstånd.
Men en sak väntar jag på fortfarande. När skall de börja attackera algerna? Såg alldeles nyss en siames som gjorde ett utfall mot svärdsplantan men ångrade sig.
Det som förvånar mig är att det är små fiskar, kanske är fyra (4) cm, som uppför sig på detta sätt. Trodde i min enfald att detta beteende skulle komma senare när de vuxit till sig lite.
Citerar artbeskrivningen:
Den siamesiska algätaren är fredlig mot andra arter, men något aggressiv och revirhävdande mot andra av samma art.
Stämmer på pricken. Men som sagt. Trodde inte detta skulle gälla så unga fiskar. Nu funderar jag på om jag måste lyfta ut den "ensamma" siamesen till en annan burk. Problemet är uppenbarligen för litet akvarium för fyra små siameser.
Och - när skall de äta alger?
Och - var är siames nummer fyra?
En hittade jag uthoppad och vart de två övriga tog vägen vete fåglarna.
Inte äter de värst mycket alger heller.
Unga ancistrus är betydligt bättre och håller efter trådalger också, bara de inte blivit för många eller långa.
Stimfiskar skulle inte heller jag kalla dem, men möjligen "gruppfiskar". De håller så gott som alltid ihop när väl rangordningen är etablerad, men då och då simmar en iväg för att vara lite för sig själv.
Men att svälta dem lite är säkerligen en bra idé, likaså att ge dem endast vegetabiliskt foder ett tag.