Här blåser det kraftigt, men när jag var ute med jyckarna tyckte jag bara det var jättekul. Man lyfte på foten för att ta ett kliv frammåt, men blev hejdad mitt i klivet av vindbyar.
Gångsättet påminde lite om gubben i Karl-Bertil Jonsson som går på julafton. 
Vet inte om jyckarna tyckte det var lika roligt, ett tag såg det nästan ut som om de skulle lyfta. (har inte så stora hundar) Men allt gick bra och vi tog oss hem.
Eftersom vi inte (ännu) har strömavbrott så behöver man inte vara orolig för fiskarna, det känns skönt.
Vet inte om det är fler än jag som försöker planera lite när de varnar för storm? Fyller några vattenflaskor och ser till att man har det mesta hemma och kollar över ljusföråden osv. Känner mej nästan lite larvig
när man lever i en stad och inte på landet, men man vet ju aldrig vad som ska hända. Är det någon som känner igen sej ? Kan även nämna att träsktrollet som gick vilse tidigare i veckan, faktiskt blev fotad med en sådan där rackarns kameramobil.
J...la teknik som bara går frammåt. Inget smickrande foto kan jag lova, en kompis visade det för mej igår kväll. Tydligen så har träsktrollet blivit skickad runt bland stadens mobiltelefoner, så nu vet HELA stan om hur jag ser ut efter en skogspromenad.Hej hopp i lingonskogen Keithy
