DET SNÖAR. Vi, ialla fall jag och hundarna älskar när det är mycket snö. Imorse var det 6 grader kallt och huj va det snöa, vi pulsade fram i ca 15 cm nysnö och mådde bara sååå bra. På lunchpromenaden hade det hunnit bli ännu mer snö, upp på åsen, släppte jyckarna fria, hoppade och skuttade och grävde i snön gjorde vi alla 3.
Min väninna kom idag, hon hade varit och hämtat askan efter sin hund Bella och ville att jag skulle fixa urnan.(Hälla i askan och försluta locket, för hon fixade inte det själv.)Jag är inte en blödig person så för mej gjorde det inget att hanskas med askan. Vänninan har en mycket fin porslinsurna som nu Bella ligger i och den ska hon förvara på sin byrå i sovrummet. Vi har pratat mycket om sådana saker och jag skulle inte vilja ha det som hon. I min tankevärld så springer mina fd hundar omkring i mitt "Nirvana" och väntar på mej. Bilden som jag ser framför mej i huvudet är, en grön hage med en liten sjö i och en del björkar runt omkring, där kommer jag att tillbringa mitt andeliv. Tänk om man skulle ha det som väninnan, andarna efter 6 hundar rusande omkring i lägenheten + 2 levande, vad trångt det skulle bli då.

Har fått besked från försäkringskassan att jag nu har hel sjukpension istället för 50%. Jag är inte 40 år men helt slut. Det är tur att man har hittat en hobby som man håller på med hemma, som inte kräver så stor styrka.
Firrarna bryr sej inte, om man bara har ork med att sitta och stirra på dom en hel dag, skillnad är det med jyckarna, tack och lov för dem, utan dem skulle jag aldrig gå utanför dörren.
Gnäll, gnäll, gnäll, så tycker jag att det låter, men ibland så...

Gnäll från Katrineholm